De bodde några hundra meter från varandra i Kälsjärv – byn utanför Kalix där sjön sänktes för att förvandlas till nyttig slåttermark. Per-Ola bodde på andra sidan träsket som också kallades Andra sidan, Bosse på Udden och Olov i Viken.
– Mina föräldrar var småbrukare. Vi hade som mest nio kor och häst. Till det kom skogsbruket. Jag skulle också bli bonde men det gick snett för mig i livet. Det blev politik istället. Pappa och farbror var aktiva inom Centerpartiet i kommunpolitiken. Jag kom med i ungdomsförbundet och sedan i moderpartiet. I samband med valet 1973 fick jag veta "du ska bli landstingsledamot" och på den resan är det.
Bosse Strömbäck växte upp i en arbetarfamilj i samma hus som hans farfar och farmor. Till det kom två "gammelgossar" och två "gammelstintor".
– Pappa var gråsosse. Morfar var kommunist av den gamla stammen. Det pågick enorma diskussioner hemma och jag satt i soffan och lyssnade. Jag blev vpk:are. I Umeå där jag sedan började plugga till lärare fanns det sju-åtta partier till vänster om mitt parti. Där var jag extremhöger.
Olov Abrahamsson växte upp med sin mamma, som arbetade på en kemtvätt i Kalix, och morföräldrarna.
– De var inte politiskt aktiva men röstade på Erlander och Palme. Det var ett arbetarhem. Jag började fundera över var jag själv hörde hemma. Vietnam-kriget, där USA gav sig på ett fattigt folk, engagerade mig. Palme uttryckte ju stark kritik mot USA. Jag skrev en uppsats om kriget i skolan. Under min gymnasietid gick jag med i SSU.
Per-Ola Eriksson blev med åren centerledare i Norrbotten, riksdagsledamot och till slut landshövding.
Bosse Strömbäck har arbetat som speciallärare och är fortfarande politiskt aktiv inom Vänsterpartiet. Han har varit kommunalråd i Boden och då "samregerat" med moderaterna och socialdemokraterna. Han har också suttit i partistyrelsen centralt.
Olov Abrahamsson har arbetat som socialdemokratisk ledarskribent under större delen av sitt liv, nu på NSD och tidigare på Piteå-Tidningen.
– En sak som förenar oss tre är att vi känner och står upp för de små och förstår att små skogs- och jordbrukarbyar bidrar till Sveriges välstånd likväl som de stora, fina stadsmiljöerna, säger Olof.
– Jag har jobbat med ungar i 25 år och haft hand om många busungar. Mitt hjärta har brunnit för människor som inte har haft det så lätt. Det har funnits ett inslag av förakt och förnedring mot vårt parti som har berört mig djupt, säger Bosse Strömbäck och tar sin morfars bror som exempel på en person som inte blev så väl behandlad.
– Han kunde inte gå byvägen fram utan att någon var på honom.
De tre Kälsjärvssönerna har följt varandras karriärer och beundrat varandra genom åren.
– Det väckte min beundran när Olov redan som ung började skriva insändare i tidningarna, säger Per-Ola.
Per-Ola Eriksson och Olov Abrahamsson lyfter förutom det politiska fram Bosse Strömbäcks fotbollskarriär. Han spelade bland annat 22 matcher i allsvenskan med IFK Luleå.
– Han var vår idol, säger de.
Bosse Strömbäck minns när Per-Ola Eriksson utnämndes till landshövding.
– Så lyckliga vi blev. Du kände ju länet och du hade alla kontakterna uppåt.
Per-Ola Eriksson berättar om samtalet från Göran Persson.
– "Tjenare, är det landshövdingen i Norrbottens län jag talar med?" frågade han. "Vad surrar du om?", frågade jag. Persson svarade "Om det är så att du är på dåligt humör så kan vi ta någon annan".
Göran Persson försäkrade att Per-Ola Erikssons namn redan var väl förankrat i Norrbotten och att han hade folkets stöd.
– Jag kunde tacka ja på en gång, säger Per-Ola.
När vi träffas hemma hos Lena och Per-Ola Eriksson i Gammelstad pågår kampen om makten i Norrbottens läns landsting som bäst. Per-Ola och Bosse Strömbäck förklarar att de är förespråkare för samarbete över partigränserna och har utövat det själva.
– Budgetsaneringen som vi genomförde med sossarna på 1990-talet minns jag med glädje. Det var roliga, svåra och nödvändiga år. Jag var gruppledare för Centerpartiet i riksdagen och ordförande i finansutskottet då, säger Per-Ola.
– Jag brinner för samarbete. Vi måste sluta med ankdammar i kommuner och landsting och istället ta ansvar och göra det som är bäst för befolkningen. Vi har våra ideologier och kan visa på skillnader men vi ska inte hitta på skillnader, säger Bosse.