Trasmattan är tillbaka i våra vardagsrum
Plötsligt syns den i inredningsbutikerna igen. Traditionellt randig i diskreta kulörer eller med djärva mönster och färger. Trasmattan gör åter entré i de svenska hemmen.
En trasmatta är slitstark, och den långa livslängden kan få oss att glömma bort hur fina de är att titta på. Det tror textilformgivaren Ann-Kristin Hallgren som har skrivit flera böcker om den gamla folkhemsklenoden. Att det ibland kan behövas någon som påpekar att de faktiskt är vackra märkte hon när hon och formgivaren Monica Hallen arbetade med boken Älskade trasmattor och reste runt på spaning efter mattor från 1940-talet och tidigare.
- Folk sa att "ja, jag har några gamla mattor i källaren eller på vinden, men de är inget att ha". Så började de rulla ut de här vackra mattorna, och vi blev helt förälskade i dem, säger Ann-Kristin Hallgren.
Men när de erbjöd sig att överta de gamla mattorna, eftersom de ändå bara fick ligga i källaren, då började ägarna tänka om.
- Sedan kunde de säga att "du, den där mattan, den ligger i vardagsrummet nu".
Ann-Kristin och Monica lyckades ändå samla ihop ett 50-tal mattor som sen ställdes ut på en utställning på Kalmar slott i somras. De såg precis så där drömska ut, med bleka färger som vi är vana vid att de ska ha.
Men en trasmatta kan ha många skepnader.
Vävteknik och kvalitet är trasmattans stomme, men när det kommer till designen är det tillåtet att blomma ut.
På hantverksskolan Handarbetets vänner (HV) i Stockholm uppmuntras eleverna att låta inspirationen flöda i vävstolen. Här hittar man trasmattor i alla storlekar och tjocklekar, i djärva färgkombinationer, och med fantasifulla mönster.
Materialet är nästan uteslutande remsor av bomullstyg, eftersom det ger den bästa kvaliteten. Men vill man färga sina remsor i neongult och chockrosa så är det helt okej, och vill man göra ett ansikte i stället för ränder i väven så är också det fullt tillåtet.
- Vävning är ett konstnärligt uttrycksmedel. Det är öppet för ett fritt tänkande i formgivningen, säger Elin Westlund, som undervisar i textilhantverk på HV.
På HV har man som uppdrag att använda gammal kunskap och utveckla den i nutid, en uppgift som man tar på största allvar. Trend och tradition står inte i motsatsförhållande, enligt studierektorn Britt-Marie Boulogner.
- I våra projekt samarbetar vi med formgivare och bjuder in konstnärer. På så sätt är vi mer trendsättare än "påhakare".
Ytterligare ett skäl till att trasmattan är så aktuell är att den ofta vävs av andrahandstextilier, påpekar Julia Widstrand, förstaårselev på HV:
- Återvinningstanken ligger verkligen i tiden. Det är ett ständigt tema i diskussionerna i vår klass.
Nu för tiden är det dock ofta kasserade lakan som används. Det är nog inte så många ur den yngre generationen som orkar sitta och klippa remsor av kläder, som man gjorde förr, konstaterar Ann-Kristin Hallgren, som själv brukar hålla i vävkurser.
- Numera blir det inte så mycket trasor av ett klädesplagg - de är ju så små... Till skillnad från 1940-talskjolarna, som bestod av flera meter tyg.
Så jobbar vi med nyheter