Tornedalskt i bagarstugan

På tisdagen var det tema Tornedalen som gällde i Hertsö bagarstuga.Tio kvinnor och en man från Luleå Tornedalsgille avslutade en studiecirkel om mat-traditioner.- Vi kokar blodpalt och bakar rieska, säger Lena Karlsson.

Irma Ajanki och Lena Karlsson har en ny rieskadeg på gång. Ingredienserna är kornmjöl, salt och vatten, och brödet ska helst ätas färskt.

Irma Ajanki och Lena Karlsson har en ny rieskadeg på gång. Ingredienserna är kornmjöl, salt och vatten, och brödet ska helst ätas färskt.

Foto: Bengt-Åke Persson

LULEÅ2010-04-25 06:00
Lena Karlsson kommer från Kuivakangas. Hon har bott i Luleå i 38 år men det är Tornedalen som ligger närmast hennes hjärta.
Ett år efter att Luleå Tornedalsgille bildades 1977 blev Lena Karlsson medlem. Hon har suttit i styrelsen sedan 1978 och varit kassör sedan 1985.
- Att jag inte blev medlem omedelbart beror på att jag var sjuk då.
- Jag finner en gemenskap med andra tornedalingar. Vi tillhör varandra på ett speciellt sätt som jag aldrig har känt i umgänge med andra Luleåbor. Så fort jag hör någon prata tornedalsfinska på stan så går jag fram och frågar "Mistäs kylästä sie tulet?". Det betyder "Från vilken by kommer du?" , säger hon.
Kornmjöl bäst
Hemma i Kuivakangas bakade Lena Karlssons mamma rieska dagligen.
- Ugnen eldades ändå för värmens skull och rieska är ett bröd som ska ätas färskt. Det blir snabbt torrt och otrevligt. Ingredienserna var kornmjöl, salt och vatten.
Blodpalt ingick också i mathållningen. Den hade liksom rieskan kornmjöl som grund.
- Kornmjölet är det bästa mjölet. Det innehåller bland annat mycket mineraler. Människor odlade kornmjöl. Potatis, kött, fisk och bär var man också självförsörjande på, säger Gertrud Andersson som tillsammans med Lena Karlsson och ytterligare åtta damer och en man har gått en studiecirkel om tornedalska mattraditioner.
Dopp i kopp
Gertrud Andersson kommer från byn Mukkajärvi. Hon är studieorganisatör i Tornedalsgillet och det var hon som tog initiativet till cirkeln om mat.
Deltagarna har inte haft någon ledare utan de har helt enkelt utbytt materfarenheter med varandra.
Liksom olika byar kunde ha olika tornedalsfinska benämningar på saker och ting så fanns det skillnader i mathållningen.
- Dopp i kopp innebar hos oss att man doppade potatis i en blandning av stekt fläsk och lök. Vi åt det till frukost klockan halv tio varje morgon, säger Lena Karlsson.
Edith Björnfot, från byn Lautakoski, och Gertrud Andersson protesterar:
- Näää, när man äter dopp
i kopp så doppar man potatis
i smält smör med lök.
Sill från tunnan
Edith Björnfot påpekar att smöret var hemkärnat och lyfter samtidigt fram biprodukten "kirnupiimä" - kärnmjölk. Det var den vätska som blev kvar när man kärnat smör av grädde.
- Den var fantastiskt god, säger hon.
- Islandssill direkt från tunnan var en annan delikatess. Mamma började skölja den ibland men då sa pappa "älä pillaa kallaa", det vill säga "förstör inte fisken", säger Lena Karlsson.
Hon konstaterar att hennes mamma blev 91 år och pappan 79 år trots en ganska fet daglig kosthållning.
Blodpalten och rieskan, som studiecirkelmedlemmarna håller på att framställa, är inte fet mat utan enligt alla basen till en delikat och nyttig måltid.
- Blodpalt ska ätas med lite spad från koket, smör och lingonsylt, råder Lena Karlsson alla NSD-läsare som inspireras till att laga blodpalt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om