Han går snabbt, nära på småspringer, men då var han också snabbfotad i fotbollens värld en gång i tiden.
– Jag har spelat mycket fotboll i mina dar. Jag älskade det. Kurre Hamrin, Roger Magnusson, alla som dribblade mycket hade jag som förebilder.
Men Tore Isaksson blev inte fotbollsproffs som han drömde om, han blev säljare.
Vi tar det från början, från den novemberdag i Avan för 69 år sedan då Kent Tore Inge Isaksson kom till världen. Han var mamma Kerstins och pappa Inges förstfödde, nio år senare kom brorsan Mats.
– Jag var kvar länge där hemma, men när jag var 22 år sa mamma "Ut härifrån!", haha!
Det var då han blev säljare och började leva sitt liv i stan. Åren gick och 1996, när han började på företaget Kontore, togs maskoten med samma namn som firman fram. Och i den hamnade Tore.
– Det var svettigt, men kul. Det svåraste var att under de åtta år vi höll på med den där maskoten fick jag aldrig någonsin röja att det var jag som var där i. Ingen skulle veta vem som gick omkring i förklädnaden på till exempel basketmatcherna. Många tror att maskoten och firman på något vis hörde ihop med mig och mitt namn, men företaget startade redan 1990 och jag headhuntades dit från en av deras konkurrenter sex år senare.
Men arbetslivet var ju inte maskoten, det var säljandet. Och han gillade tävlingskänslan i jobbet, till exempel provisionen.
– Jag trivdes i pulsen, i tävlandet. Men nog är det skönt nu när pensionen är här. Jag har ju så mycket roligt för mig, säger han som gick i pension för två och ett halvt år sedan.
När han ombeds beskriva en vanlig dag i sitt nuvarande liv kommer svaret rappt. Om han är snabb i stegen på jorden är han ännu snabbare i orden.
– Jag stiger upp klockan sex, tar mig en macka och kaffe. Sedan blir det spinning, in-door walking eller yin-yoga på gymmet. Klockan sju börjar passen. Därefter är det ofta jobb som gäller. Tre dagar i veckan är jag på vaccinationscentralen här i Luleå. Fem timmar ungefär per pass slussar jag människor i lokalen, runt 400 per pass. Sedan blir det lunch, ofta på stan med någon kompis. Jag är hemskt dålig på att laga mat, ja egentligen på allt praktiskt. Få se nu, hur långt hade vi kommit?
Till lunch.
– Ja just det. Efter lunchen spelar jag gärna bowling med en kompis, men är det sommar är det golf som gäller föt hela slanten. På kvällarna är det mycket basket. Jag är involverad i fyra lag här i stan: BG (basketgymnasiet) Luleå stars, BC Luleå och Luleå basket.
Han är alltid speaker på damernas matcher på BG och många har nog sett honom på segway när han på det lustiga ekipaget kör bollen fram till domarna på BC Luleås matcher, eller när han håller i tävlingar i pauserna på både BC och Luleå baskets matcher.
– Ja, det är full fart! Nog har man roligt nog. Och när det inte är basket är jag gärna och buggar på Luleå bugg och swing. Nu är det ju tyvärr dåligt med dans, och basketmatcher ställs in. Men jag har alltid något att göra ändå och fram på kvällen kommer jag hem, ser något på tv, skriver på facebook och går i säng.
Hem betyder Björkskatan, en halv mil utanför Luleå. Där bor han sedan 29 år tillbaka.
– Min första lägenhet, den jag fixade när mamma sa till mig på skarpen att flytta, var en liten etta på Mjölkudden. Men så, pang bom, träffade jag en kvinna med två barn och flyttade rätt snabbt hem till henne. Hon blev min första förlovning.
Lever du ihop med någon nu?
– Nej, nej. Det är länge sedan nu. Jag har varit förlovad fyra gånger och har åtta bonusbarn, men inga egna.
Längtar du efter en livspartner?
– Nej vet du, faktiskt inte. Jag har så fullt upp ändå. Och att bo tillsammans med någon lockar inte i nuläget.
Hur skulle du beskriva dig själv med tre ord?
– Humoristisk, social och kvick.
Vad tror du folk förknippar dig mest med?
– Det är nog dans och basket tänker jag. Och Kontore.
Sedan golfar mycket också. Du gjorde två hole in ones år 2018, med bara några dagars mellanrum va?
– Ja visst! Jag älskar golf. Det gör jag.
Och att vara med i filmer?
– Ja! 62 filmer har ja varit med i. Kan du fatta? Jag har varit advokat i Höök, kronärtskocka i Krakel spektakel och en massa andra statistroller. Väldigt många i fjol med julkalendern och allt vad här var.
Varför gillar du att vara med i filmer?
– Det handlar väl om bekräftelse va? Förr eller senare erkänner alla det. Och jag älskar film. Den där nerven när man spelar in, och stämningen.
För många kan ålderdomen kännas ensam. Hur känner du?
– Jag känner mig aldrig ensam. Aldrig. Du vet, bara det här med basketen ger mig möten med folk flera gånger i veckan. Så nej, jag har fullt upp med sånt som är skoj, och har hälsan. Det får man vara glad över.
Är det något speciellt du hoppas på 2022?
– Det har med golf att göra. Jag har varit så kallad single handicap, men nu ligger jag på 12,9. Det är bara en tiondel av Sveriges golfare som är singel, alltså under tio i handikapp. Jag vill ner dit igen, så det blir många timmar på banan i år. Det kan du ge dig den på.
När vi skils åt ska Tore iväg till gymmet. Kvällens planerade basketmatch är inställd så det blir ett pass istället. Efter det hem och kanske facebooka?
– Ja, jag skriver så gott som dagligen. Det är min dagbok. Skriver jag inte på någon dag eller två blir folk irriterade, säger Tore och skrattar gott.