Sprickan inom IF Metall var tydlig i kommunalrådskampen. Tomas Karlsson, SSAB Luleåverken, tog ställning för Lenita Ericson, trots att de sju S-klubbarna hade enats om att stötta Kent Ögren.
Även om Karlsson inte närvarade på repskapet kan andra fackliga ombud ha gått på hans linje och röstat mot majoritetsbeslutet – vilket möjliggjorde Lenita Ericsons seger.
– Otroligt glad att det blev Lenita, säger Tomas Karlsson.
Att ombuden revolterade i den slutna voteringen berodde, menar han, på att partiet överlag var tudelat.
– Säkert hälften som röstade på Lenita och hälften på Kent i många föreningar. Att då alla mandat ska falla bara på en av dem är inte rimligt.
Uppmaningarna från såna som Yvonne Stålnacke – att ombuden måste vara föreningslojala – ger han inte mycket för.
– Förödande resonemang som orsakar väldig splittring. Sen måste man fråga sig hur många som deltog på nomineringsmötena?
Han menar också att många var negativa till valberedningens förslag, med Ögren som ordinarie och Emma Engelmark som vice ordförande.
– I utfrågningen sa Kent att han var en ”lagspelare” som kunde ställa upp även som vice. När han ändrade sig tror jag att många ombud tänkte om, eftersom de inte ville ha Engelmark.
Han är övertygad om att debatten i övrigt påverkade också.
– En smutsig valrörelse. Jag har fått en del ovänner. Men man måste ha folkets stöd. Ombuden funderade kring partiets framtid, det var nyckeln till framgången.