Tisdagens förhör med Toni Alldén - ord för ord
I dag hölls ett tilläggsförhör med Toni Alldén. Läs förhöret ord för ord.
15.40:
Tilläggsförhöret ska börja.
Schönbeck: Jag skulle vilja veta ett precicerat förhörstema från Silberskys sida.
Silbersky: Mycket enkelt, att göra vissa preciceringar.
Silbersky: Toni, vi har sett sex timmars förhör. Jag ska ställa vissa precisa frågor, och jag vill ha raka svar.
Silbersky: Hur mådde du i Tingsrätten, Toni?
Alldén: Fruktansvärt dåligt. Jag fick hjälpas ut.
Silbersky: Fick du minnesblockeringar?
Alldén: Jag fick hjärtklappning, jag var hela tiden rädd. Åklagaren gick på mig hela tiden.
Silbersky: Hur känns det nu när du sitter här bredvid mig?
Alldén: Jag känner mig lugnare, det har gått lite tid. Och så sitter du bredvid mig.
Silbersky: Känner du mer balans? Att du kan erinra dig saker.
Alldén: Det kanske blir bättre med tiden.
Silbersky: Enligt din mening, när dog Carolin Stenvall?
Alldén: Efter att jag kom tillbaka från soptunnan och hon låg där på backen. När jag rörde i henne hördes ingenting. Hon hade blod från munnen och det röda märket i halsen. När jag lyfte in henne i bilen blödde hon mer.
Silbersky: Upplevde du henne som död?
Alldén: Absolut. Det har jag sagt hela tiden.
Silbersky: Vad var det som gjorde att du drog slutsatsen att Carolin Stenvall var död vid det här tillfället när det här skedde på Stenbron?
Alldén: Det fanns inte någonting i henne. Hon rörde sig ingenting. Inte ett ljud. När jag började röra i henne så var det ingenting. Jag tar tag i henne och börjar lyfta. Ingen reaktion. Jag var övertygad att hon var död.
Silbersky: Märker du att det finns någon puls eller annan reaktion i kroppen?
Alldén: Nej, det fanns ingenting.
Silbersky: Hur lyfte du henne?
Alldén: Jag la båda händerna under hennes bröstkorg. Det fanns ingenting. Det var därför jag blev så rädd när blodet kom.
Silbersky: Varför skjuter du henne då, hon är ju död?
Alldén: Hon är död. Den frågan har jag fått många gånger. Jag har varit så rädd. Rädd, skräck. Arg. Arg på henne. Jag var arg på henne.
Silbersky tar upp att Alldén sa "hon har satt mig i den här sitsen".
Alldén: Hade jag aldrig träffat henne hade jag aldrig varit här.
Silbersky: Varför skjuter du?
Alldén: Jag var arg. Arg på henne.
Silbersky: Fanns det någon tvekan att hon redan var död?
Alldén: Om jag hade vetat att hon levde hade jag väl stannat och tittat någon gång.
Alldén: Jag har inte tålt så mycket.
Silbersky: Du har en möjlighet nu att berätta, som du uttrycker det, din version. Är det din verklighet som du berättar nu?
Alldén: Ja, det är min verklighet.
Silbersky: Är det den verklighet hovrätten ska ta till sig? Att hon dog när du knuffade henne.
Alldén: Ja, det är det. Jag kunde inte hantera allt det där.
Silbersky: Är det något du spontant vill tillägga, så gör det nu. Eller är allt sagt?
Alldén: [tystnad]
Alldén: Det har varit jobbigt för mig. I stort sett så har jag inte behövt mycket så har jag ramlat i gråt. Det blev för mycket. Samtidigt. Att man har en död kvinna i bilen och ska skjuta sig själv.
Silbersky: Jag ställer frågan eftersom tingsrätten inte har tagit upp det. Du måste direkt eller indirekt förstått att hon inte var död. Vi vill ha reda på hur du upplevde det.
-Jag hade nog reagerat på ett annat sätt om jag hade vetat om att hon var död, säger Alldén.
Silbersky är klar.
Ulrika Schönbeck tar över.
Schönbeck: Du sa alldeles nyss att du hade reagerat på ett annat sätt om jag hade vetat om att hon var död. Ska vi tolka det som en felsägning?
-Hade jag vetat att hon inte var död hade jag agerat annorlunda.
Schönbeck: Hur många gånger tidigare har du hanterat en medvetslös människa, innan Carolin?
-Mig veterligen aldrig.
Schönbeck: Varför gjorde du då inga kontroller. Och hur kunde du vara så säker? Det var ju en helt ny situation för dig.
-Den var inte så ny. Jag har ju vetat om tidigare att hon var död.
Schönbeck: Situationen på stenbron var en ny situation för dig. Du har sagt att du aldrig har hanterat en medvetslös människa tidigare. Hur kunde du då vara så säker, situationen var ju ny för dig?
-Det slog mig direkt när jag fick se henne ligga på backen. När jag kommer närmare henne och ser blodet rinna från mun. Och det som fick bägaren att rinna över var när jag lyfte in henne.
Schönbeck: Vad var det som gjorde att den här personen inte lika gärna hade kunnat vara skadad?
-Hon reagerade inte när jag rörde i henne. Hon reagerade inte någonting när jag lyfte heller. På hela resan som har gått har hon aldrig rört sig eller sagt något.
Schönbeck: Skulle det kunna vara en sovande människa, om vi bortser från blodet?
-En människa somnar inte så.
-Jag blev rädd för det.
Schönbeck: Men kontroller, Toni?
-Det är kanske konstigt. Men det står väl också i papprena hur lätt jag får panik.
Schönbeck: Panik? Att få panik är en sak. Att sitta här och påstå att man vet att en människa är död, utan att man vidtagit en enda kontroll av hennes hälsotillstånd.
Silbersky: Han sa inte så, åklagaren. Det är inte det han har sagt. Han har lyft i henne.
Schönbeck: Du har i upprepade förhör fram till idag att du inte har vetat huruvida hon var levande eller död.
-Jag har sagt många gånger att hon var död, säger Alldén.
Schönbeck: Du har vidgått att hon var i behov av vård. Att du inte visste om det fanns en gnutta liv. Det är ingenting som går att svepa bort genom att du här sitter och besvarar frågor.
-Jag vet att det inte är någonting som går att svepa bort, säger Alldén
Silbersky: Jag måste protestera. Han har sagt tre gånger att hon är död på bandet. Det är felaktigt att ni säger att han inte sagt det.
Ölmbro: Det var tre gånger som svar på samma fråga.
Alldén: Hade jag aldrig träffat henne och att det skulle gå så illa som det gjorde hade ingenting hänt. Det var tack vare det här som allt hände.
Schönbeck: När infann sig den ilskan?
Alldén: Den har väl varit hela tiden. Men egentligen var det ren ilska.
Schönbeck: Du får gärna berätta.
Alldén: Jag var sur. Jag skyllde på henne.
Schönbeck: Du var sur, och skyllde på henne? När då?
Alldén: Det var redan i stugan. På bron.
Schönbeck: På bron? Varför gjorde du ingenting där?
Alldén: Jag gjorde nog ingenting för att jag visste att hon var död.
Schönbeck: Senare sköt du ju henne? Hade vissheten om att hon var död försvunnit senare?
Alldén: Jag visste inte vad jag skulle göra.
Schönbeck: Var hon mindre död senare, eftersom du då agerade och sköt henne?
Alldén: [tystnad]
Alldén: Jag var sur på henne.
Schönbeck: Sur? Det här var 5-6 timmar efter händelserna på stenbron. Då är du sur på henne och skjuter henne. Hör du själv hur det låter?
Alldén: Jag hör hur det låter. Jag kunde inte hantera det. Hela situationen.
Schönbeck: Du har också beskrivit hur du tänkte ta livet av dig själv. Beskriv vad som händer inom dig när du går från en önskan att ta livet av dig till att skjuta henne.
Alldén: Jag vet inte på den där frågan. Skjuta mig själv, det var bara för att straffa mig själv.
Schönbeck: Varför straffar man sig själv?
Alldén: För att man har gjort fel.
Alldén säger att han sköt för att han var arg.
-Hade inte det där på stenbron hänt hade inget av det här hänt.
Schönbeck: Toni, vem bär skulden för det som hände på stenbron?
Alldén: Det är jag.
Förhöret avslutas.
Så jobbar vi med nyheter