Marianne Nilsson och Roger Johansson sålde stugan på Småskär men lämnar skärgården gör de inte, faktiskt tvärtom. De planerar att bosätta sig på Långön permanent framöver.
Några bilar står parkerade på isen och vid den ena bilen packar Roger Johansson och Marianne Nilsson grejer på ett släp, saker som de dragit med skoter från sitt hus på Långön. Det gäller att passa på när isen bär bilar och vägen är bra. Det är inte alla år och dagar den lyxen finns.
Paret har nyligen sålt stugan de haft på Småskär i många år men lämna skärgården? Nädu. I stället slog de till och köpte ett ordentligt hus på Långön. Planen är att flytta dit permanent så småningom.
– Vi håller på att installerar oss, kan man säga, säger Marianne Nilsson.
Roger Johansson och Marianne Nilsson passar på att ta hem saker från sitt nyinköpta hus på Långön medan isvägen är i bra skick.
Varför blev det Långön?
– Det var mer en slump. Vi kände till att det var ett ställe till salu och har tänkt oss något som låg lite närmare och nu blev det läge. Men egentligen hade vi tänkt oss något några år framåt i tiden.
En dag som denna är det lätt att förstå att livet i skärgården lockar. Det blir nämligen inte enklare än så. Utan tvekan finns det andra dagar som kräver mer av skärgårdsbon men paret har beslutat sig för att det är här de vill bo.
– Det är en frihet. Jag har varit i skärgården hela livet och tycker det är toppen, säger Roger Johansson.
Vårt mål för dagen är ett besök hos Tina Gedeborg som bott i skärgården i många år. Hennes hus ligger alldeles vid strandkanten och med utblick över Brändöfjärden. Till höger fastlandet med Hindersöstallarna, till vänster Storbrändön och i mitten av allt står Tina Gedeborg på ett nattfryst skoterspår och hälsar oss välkomna i klassisk skärgårdsutstyrsel. Rejäla vinterstövlar och rutig skjortjacka.
Vårvintern är Tina Gedeborgs favoritårstid. Inte för varmt och inte för kallt är hennes melodi.
Utsikten från huset på Långön är inte dum, särskilt inte en vacker vårvinterdag. En känsla av frihet infinner sig.
I 32 år har hon mer eller mindre bott på Långön. Hon har haft, och har i dag också, lägenhet i Luleå men det är Långön som är hemma. I 10, 11 månader per år bor hon på ön.
Solen har börjat värma och med solstrålarna i ansiktet blickar hon ut över fjärden och konstaterar att vårvintern är i sin fulla prakt just nu.
– Det är det här som vi alla ser fram emot i livet. Annars skulle vi bo någon annanstans. Det är så vackert, säger Tina Gedeborg.
I september 2020 dog hennes make Jan. Att i 70-årsåldern fortsätta bo kvar ensam i skärgården är ingen självklarhet. Det kräver sin man eller kvinna.
– Jag har varit här i 32 år och vet allting som ska göras här ute. Jag tänkte "satan i gatan, nu får jag göra allting själv", säger Tina Gedeborg.
Men du tycker ändå att det är värt att bo här ute?
– Det är klart det är! Man får en livskvalitet på ett helt annat sätt.
Det är inget överdrift att påstå att Tina Gedeborg inte trivs som allra bäst inne i Luleå. Hon kallar det för "stadsinfluensa".
– Fy, vad hemskt i stan! Nä, stan är ingenting att ha. Gå runt i affärer och klämma på kläder man ändå inte ska köpa.
Dagarna på ön blir aldrig långtråkiga. Det finns alltid något projekt att ta tag i och sysslor att göra men Tina Gedeborg är bra på att också, som hon säger, bara vara.
Ett litet problem på fastlandet kan bli stort i skärgården. Just denna vecka var hon inne i Luleå några dagar och då valde frysboxen på Långön att ge upp i all sin ensamhet. Inte bra.
– Den var helt proppfull. Bär, fisk och sånt. Allt simmade runt där, säger Tina Gedeborg som fick inleda en akut saneringsinsats.
Tack vare isvägen och med god hjälp fick hon snabbt bort den gamla frysen och en ny på plats. Men det kan vara betydligt bökigare perioder.
– Det är inte bara komma på att man ska åka på Storheden och sedan åka dit, konstaterar Tina Gedeborg.
Vad hittar du på om dagarna?
– Jag bara är. Jag funderar om jag ska börja måla igen men kanske inte än. Men jag har fullt upp med att få allt att fungera. Alla apparater, saker ska eldas upp...det finns mer att göra än man kan tro.
Katterna, till exempel. I huset bor även Tiana och Otis, två katter av rasen maine coon. Med sina stora tofsar på öronen påminner de om lodjur och Tiana poserar snyggt för fotografen Pär Bäckström.
– Tur jag har dem. Det är fullt program med katterna.
Livet för en orutinerad inomhuskatt kan vara farligt i skärgården och därför håller de sig mestadels inomhus.
– Det är för farligt för rävens skull och havsörnen flyger förbi här varje dag. Det är livsfarligt för katterna, konstaterar Tina Gedeborg.
Katten Tiana håller sig inhomhus, på säkert avstånd från räven och havsörnen som också håller till på Långön.
Huset på långön är en blandning av stuga och villa. De flesta bekvämligheter finns men samtidigt har den behållit den charm som en gammal skärgårdsstuga har.
Det finns tre fast boende på Långön och de håller koll på varandra. Inte så att de springer hos varandra för jämnan men enligt Tina Gedeborg ringer de ofta för att stämma av läget. Livet på en ö ställer också krav på människor när det kommer till säkerheten. Men rädd, det är hon inte.
– Nej, man får tänka till lite i förväg. Man kan inte gå och fjanta på, det gäller att ha med sig mobiltelefonen. Det är ett bra hjälpmedel, det går alltid att ringa till nån på ön. Sedan försöker jag att inte sätta mig i sådana situationer, säger Tina Gedeborg.
En dag som denna är det lätt att förstå varför det lockar att bo i skärgården. Men det kommer en oktober, november, december och januari varje år. Det är kallt, mörkt, regnigt och blåsigt. Och det är inte för alla.
– För många är det för tufft att leva i mörkret. Folk säger "hur kan du sitta där ute?". Ja, hur kan jag det? Jag är inte mörkrädd och tycker det är en ganska skön värld att leva i. Jag tycker det är det bästa i alla fall. Det är en gudomlig tystnad och jag tycker om när det blåser också och när det är mörkt. Det fascinerar mig, annars hade jag inte bott här, säger Tina Gedeborg.
Många drömmer att bo nära havet och för den som väljer att bostätta sig på en ö får mycket av den varan. Utsikten från Tina Gedeborgs vardagsrum går inte av för hackor.
I huset har hon de bekvämligheter som behövs. El, vattentoalett, dusch, tv och hyfsad internetuppkoppling. Morgontidningen läser hon på "paddan" varje morgon. Det blir mindre tv-tittande än man kanske tror men så har hon å andra sidan en egen Långödokumentär som pågår på andra sidan av de gigantiska fönsterna. En vårvinterdag av bästa snitt som i dag är det som en tavla men det är nog inte så dumt heller en vindstilla sommarkväll när det blå havet möter himlen och det flaxar förbi en mås eller två.
– Det är så ofattbart vackert. Jag kan sitta här och bara glo ut, det är en makalös känsla, konstaterar Tina Gedeborg.
Tina Gedeborg om...
...bästa årstiden.
"Nu. Det finns inga flygfän och det är lagom varmt och lagom kallt. Jag tycker inte om värmen. Det fantastiska med att bo så här är att man följer med årstiderna. Jag tycker hösten är fantastisk också, när det blåser lite."
Tina Gedeborg bor på Långön i princip hela året och kan inte tänka sig att flytta in till stan på heltid. Vissa perioder är det mörkt, regnigt, kallt och blåsigt men Tina Gedeborg uppskattar även den tiden.
...hur länge hon planerar att bo kvar.
– Tills de lyfter ut mig. Nog ska det till att jag ska bli så sjuk så att jag inte kan bo här. Hit kommer ju inte hemtjänst och sånt.
Tina Gedeborg äger en del mark på olika öar i skärgården. Ägorna har samlats på en karta hon satt upp på väggen.
...att bo inne i stan.
"Man får inte ut så mycket av livet inne i stan. Det här ger utrymme för människan i sin frihet och kreerande. Frihet kallas det, i själen."