Tillbaka i ridhuset

Klubbtävlingen vid Luleå ridklubb den 17 oktober började som vanligt. Linda Henriksson var i stallet på morgonen och gjorde i ordning hästen.
- Jag höll i västen och sade till kompisen att jag skulle behöva den. Men så hängde jag tillbaka den på kroken och gick ut för att hoppa.
Hon och hästen Kamira var bland de sista som skulle starta. Ekipaget skulle hoppa en meter, något de tränat för.
- Framhoppningen gick bra och vi flög över hindren. Jag kände mig lugn.
Fel tempo
Så blev det Linda Henrikssons tur. Allt gick bra till sista hindret, en tvåkombination, ett räcke och en oxer.
- Vi kom i fel tempo. Jag var inte i balans så Kamira vågade inte hoppa och väjde undan.
Linda Henriksson ramlade av och landade på en bom. Efter fallet satte hon sig upp direkt.
Domnade bort
- Jag kände att det var fel, det gjorde ont i ryggen och lade mig igen. Det som jag oroade mig för var sonen som satt uppe i cafeterian med min syster. När jag låg där brydde jag mig om vem som skulle ta hand om hästen, hjälmen och ridhandskarna och hur skulle det gå med ridstövlarna.
Benen och armarna domnade bort. Någon ringde ambulans.
Vid ridolyckan krossades Linda Henrikssons första ländkota och den trycktes in mot ryggmärgen. Läkare vid universitetssjukhuset i Umeå, där hon vårdats, har sagt att hon var millimeter från att bli förlamad.
Barnsben
Linda Henriksson har ridit och varit i Luleå ridklubbs stall från barnsben. Hon och hennes syster Madeleine Henriksson har haft en egen ponny och det har varit hoppningen som intresserat henne.
- Hoppningen är spännande, ingen bana är den andra lik och inget språng är detsamma som ett annat. Det är full fart.
Den enda tiden hon inte ridit var när hon var gravid med sonen Anton, 1,5.
Hon berättar att hon ramlat av massor av gånger. Hon har alltid haft hjälm, men aldrig säkerhetsväst. Hon säger att hon tyckte att det var obehagligt med väst och att hon kände sig styv i den, men i våras skaffade hon i alla fall en väst.
Tankeställare
Ryttare under 18 år måste ha ridväst vid hopptävlingar. Några regler för vuxna ryttare har inte Ridsportförbundet.
- Om min olycka kan ge folk en tankeställare är det bra. Hade jag haft säkerhetsvästen på mig hade olyckan mest troligt inte blivit lika allvarlig. Många ridkompisar har sagt att de börjat använda väst efter det som hände mig. Jag tycker att det är bra att de gör det. Man ska inte slira på säkerheten.
Hon visar röntgenbilder på hur man skruvat i fyra skruvar och två plattor för att stadga ryggen.
Från början kunde hon inte gå utan stöd.
- Det jobbigaste var att Anton inte ville komma till mig. Han backade när han såg mig. Jag såg annorlunda ut och var på ett konstig ställe. Jag har aldrig gråtit så mycket.
Efter cirka tre veckor i Umeå och på Sunderby sjukhus fick hon komma hem.
Nu pluggar hon till förskollärare på distans. Hon kan gå men har dålig balans och smärta i fötterna orsakad av nervskada. Sonen Anton är i förskolan några timmar varje dag och hon klarar att ta hand om honom hemma.
Korsett
Linda Henriksson har en korsett för att stödja ryggen. Den får hon ta av sig några timmar varje dag. Nu har hon också träffat en sjukgymnast och om några veckor ska hon börja träna i bassäng.
Hur det kommer att bli i framtiden vet hon inte. Läkarna har sagt att det finns goda förutsättningar för henne att bli bra, med det går inte att säga förrän om ett år. Hon vet inte om smärtan i fötterna, som orsakats av en nervskada, kommer att försvinna.
När vi kommer till stallet väller känslorna upp. Hon får en kram av Marie Bergman, ridinstruktör vid Luleå ridklubb, och den hon tränat hoppning för.
- Jag saknar det här livet, säger Linda Henriksson.
Vid Luleå ridklubb är det allt fler vuxna som använer säkerhetsväst.
- Hoppryttare ramlar av, det händer hela tiden. Det är sällan det händer allvariga olyckor. Jag tycker att vi ska ta lärdom av Lindas olycka, säger Bergman.
Hon berättar att klubben rekommenderar säkerhetsväst, men att det är inget krav, utom för hoppryttare under 18 år som tävlar.
- Min barn har väst. Om man tidigt lär sig att ha det är det inte något konstigt. Det som behövs är en attitydförändring.
Svär åt sig själv
Linda Henriksson ska rida igen, det önskar hon i alla fall.
I hennes huvud snurrar en tanke.
- Jag kan svära åt mig själv. Varför hängde jag tillbaka västen på den förbannade kroken.

Tillbaka i ridhuset

Linda Henriksson var millimeter från att bli förlamad efter att ha ramlat av hästen vid en hopptävling.I stallet hängde säkerhetsvästen. Nu berättar hon om olyckan och vägen tillbaka.- Om det kan få någon att använda väst så har i alla fall något bra kommit ur olyckan, säger hon.