Tillbaka i ekorrhjulet - efter ett fantastiskt år
"Friåret" på Kunoön är till ända för det äkta paret Karin Gunnarsdotter och Åke Åström.- Ett helt fantastiskt år. Det har blivit mycket fisk och kärlek, säger Åke Åström.Nu är det dags att återvända till ekorrhjulet och arbetstillvaron.
Två dagböcker var har Karin Gunnarsdotter och Åke Åström hunnit fylla under sin vistelse på ön. "Vi har ännu inte läst varandras dagböcker. Det ska bli spännande", säger Karin.
Foto: Pär Bäckström
Karins pappa byggde stugan 1963 och Åke och Karin tillbringade bland annat en helg i stugan för 30 år sedan när de var nykära och efteråt skrev de i dagboken att de skulle vilja vara ett helt år här tillsammans.
Tjänstledigheten tog slut den 1 september och NSD:s utsända hälsade på dem hemma i villan i Gäddvik där de har fullt upp med att göra i ordning allt inför återgången till vardagen.
Blev det som ni hade hoppats?
- Ja, det blev verkligen helt fantastiskt, säger Karin och Åke instämmer.
- Vi har inte haft tråkigt en sekund. Alla borde få unna sig det här, säger han.
Skoterburna tjuvar
Entusiastiskt berättar de vid fikabordet om allt de upplevt under året på ön: Alla djur de har sett, från en hemtam ekorre som åt frukost med paret vid stugan varje dag till älgar, sälar och havsörnar. Fantastiska soluppgångar och solnedgångar. Stillheten och tystnaden under de mörka vintermånaderna. Solens återkomst på våren och explosionen av liv när naturen vaknar. De mysiga stunderna när de legat tillsammans och planerat sin dag i värmen från vedkaminen. Trevliga besök av barn, barnbarn och vänner. Skridskoturer på nattgammal is. Promenaderna på ön i alla väder. Firandet av deras 25-åriga bröllopsdag och firandet av Åkes 50-årsdag. Till och med obehaglig spänning i form av skoterburna tjuvar som kom mitt i natten.
De har haft så fullt upp med varandra, sina sysslor på ön och naturen att de inte har hunnit med allt de hade tänkt göra.
- Jag tog med mina oljefärger och tänkte måla lite. Men det har inte blivit av, säger Karin.
- Vi har inte ens läst alla böcker vi har haft med oss. Men mina nät har aldrig varit så välreparerade som de är nu, säger Åke och skrattar.
När NSD träffade paret i november var planen att leva på kärlek och fisk.
Hur gick det med fisket?
- Under vintermånaderna blev det väl bara någon sik per vecka. Men under våren har vi fått mycket fisk. Men vi har ju åkt i land och bunkrat en gång per månad så vi har verkligen inte haft brist på mat, säger Åke.
Kärleken då, ni blev inte less på varandra?
- Nej, tvärtom. Vi har bara kommit närmare varandra, säger de båda, nästan unisont.
- Innan tänkte vi att om vi går varandra på nerverna får man väl ta en promenad så att vi inte blir osams, ön är ju ganska stor. Men det har inte behövts. Vi har verkligen njutit av varandras sällskap, säger Åke.
Bävar inför jobbet
De bävar båda två för att börja jobba igen och vara åtskilda över åtta timmar varje dag.
- Jag kommer att ringa till dig flera gånger per dag och fråga vad du gör, säger Karin skrattande och tittar kärleksfullt på sin man.
De har varit förskonade från olyckor (förutom en havererad kamera) och allvarliga sjukdomar under året på ön.
- Den enda gången vi blev sjuka var när vi träffade barnbarnet. En gång fick vi magsjuka och en gång halsfluss, säger Åke leende.
Det enda som Karin Gunnarsdotter och Åke Åström tycker har varit jobbigt under året på Kunoön är att inte kunna träffa sina barn och barnbarn så ofte som de ville.
- Visst har man gråtit i telefon ibland när man har pratat med dem. Men samtidigt kan det vara nyttigt att inse hur mycket man tycker om och behöver varandra. Desto roligare nu när vi får träffa varandra oftare, säger Åke Åström.
Hur känns det att börja jobba igen?
- Inte längtar man väl direkt, säger Åke Åström och Karin nickar.
Åke tror att omställningen ändå kommer att gå fort.
- Det tog ett halvår att vänja sig vid tillvaron på ön, att varva ned och släppa stressen helt. Där gjorde vi precis som vi ville och tog dagen som den kom. Nu ska vi in i den inrutade arbetsvardagen igen. Det är ju ett helt annat sätt att leva men vi är ju trots allt vana vid den tillvaron sedan tidigare och även om vi saknar livet på ön så är vi nog snart inne i vardagen igen.
Året på ön kommer de inte att glömma. Om minnet sviktar har de 6 500 bilder och två fullskrivna dagböcker var som hjälper dem komma ihåg.
Nu är deras dröm om ett "friår" i stugan på Kunoön förverkligad.
Har ni några drömmar kvar?
- Det jag drömmer om är att göra om det igen, säger Åke.
Karin ler och nickar instämmande.
Så jobbar vi med nyheter