Till slut blev hunden uppstoppad

Det är mycket imponerane att se de elva unga tjejerna - det finns inte en enda kille i gänget - gestalta Staffan Göthes alldeles underbara pjäs. De spelar kvinnorna, männen, barnen och hunden som om de kände till alla levande varelsers betingelser, rörelsescheman, behov och känslor utan och innan. De uppvisar största inlevelse och stor säkerhet.
Det handlar om familjerna Cervieng och Ljungh och hur de framlever sina liv i ett stort hus i Luleå på 50-talet. Två inneboende - ett nattbiträde från sinnessjukhuset intill och adjunkt herr Lampa - kryddar tillvaron.
Herr och fru Cervieng, Sture och Linnea, är ett någorlunda harmoniskt par men oroar sig för sonen som föredrar balett och klassisk musik framför idrott, klär ut sig och lånar Linneas örhängen. Folk kan ju uppfatta honom som ett ham!

Herr Ljungh, Per-Erik, är en lynnig, våldsbenägen, förtryckande make och far och en i stort fördomsfull och avogt inställd samhällsmedborgare.
Nelly har kommit till familjen Cervieng och väntar apatiskt på sin blivande man, Sture Cerviengs bror, som aldrig kommer. Linnea varnar henne för att hon kan hamna på sinnessjukhuset om hon inte slutar tiga och att mannen hon väntar på inte är något att ha.
Adjunkt herr Lampa blir dödligt kär i Nelly.
Nattbiträdet berättar för hemmafruarna Cervieng och Ljung om det moderna samhället, om det moderna sättet att leva och om vikten av att säga vad man tänker istället för att tänka en sak och säga en annan. Det senare sättet kan leda till sinnessjukhuset varnar hon.

En uppstoppad hund är en i mångt och mycket tragisk historia men den är kryddad med underbar humor. Som den när adjunkten, herr Lampa, träder in stelfrusen efter att ha åkt i en buss med öppen dörr i sträng kyla från Korpilombolo till Luleå. När fru Cervieng artigt ber honom sätta sig ner så förklarar han att han inte kan, han har haft ståplats i bussen och frusit fast i denna stående position.
Gunnel Ljungs gamla mor lever livet i huset iklädd tomtemask.

Undertecknad hinner tyvärr inte se hela den tre timmar långa föreställningen men tillräckligt för att på ett mycket välgörande sätt hinna ta del av de så nyttiga reflektionerna över livet - över människors olika och samtidigt lika villkor, över ont och gott och rätt och fel.
NSD:s team skriver mvg i betyget till Ellen Hansson, Malin Pettersson, Josefin Ersson, Fanny Svensson, Maria Åberg, Lina Olofsson, Sandra Skoglund, Petra Wallström, Caroline Dickman, Cecilia Ylipää och Elin Enberg.
Regissörerna Jan Hallén och Björn Sjöö har lyckats maximalt.