Du Malmöpåg som började med muntra Lundaspex
och sen på Radiotjänst blev vän med Tage
– vid tanken på allt skoj du gjort en massa minnen väcks
och kluckande av skratt rörs kul min mage.
Smått klassiska blev sketcher åt Karl Gerhard och Knäppupp
om Fingal O och Guben i en lådda.
På livets trista raka var du glädjestunders gupp.
Med din briljans blev alla införstådda.
Från fria Mosebacke minns vi dig som monarkist.
Med Tage uppstod sällsynt skön förening.
Likt honom var du alltid humanistisk humorist
och Svenska ord blev till en livets mening.
Bland hundar festligt färgade, en grön och sen en gul,
du uppstod i så många karaktärer.
Som Ringaren och Gamlingen på rymmen, klarsynt kul,
du hejdlöst drev med dumma dignitärer.
I hundratals gestalter inom Lindemännens klan
du spralligt roat, högt höjd över resten,
då du med spjuveraktig busgrabbsblick och full i fan
lät veta gylfen knäppts ihop med västen.
Du velat byta grejer och begrundat brist på Q
och glatt besjungit foten i en potta.
Vid aldrig angjord brygga fräste Garbo – det var du!
Ibland var dina infall utan måtta.
En smak av blommig falukorv i evighet består.
I gammal gubbes huvud rådde röra.
Vi hört om pastor Jansson, Robert Lind och Roger Mooooore.
Nån utbrast ”Va?!” med glaset i ett öra.
En aldrig tandlös Svea hund var bitsk, det minns vi väl,
och dina verser gav publiken kickar.
En knipslug Grännadam med ålstrypsstjärt fick kropp och själ
– en pärla bland skabrösa limerickar.
I filmens värld setts Äppelkrig och Ägget som var löst
– det mesta filmat i din skånska mylla.
Den enfaldige mördaren blev prisad generöst.
Picassostoryn även värd att hylla.
På Skansen blev du chef för både människor och djur
– med Tage museal i Tomelilla.
Vi gläds åt allt du gjort och gett med känsla och bravur.
Dig minns vi och dig ska vi alltid gilla.