Arkeologerna Frida Palmbo och Åsa Lindgren avverkar Norrbotniabanans framtida sträckning till fots. Målet är att inventera kända eller okända fornlämningar.
En till synes outsinlig ström av långtradare överröstar samtalet på gränsen mellan Piteå och Luleå kommun. Ett 50-tal meter från E4 pågår en undersökning av ett övergivet fäboställe. Blågul tejp markerar platsen för en fornlämning som kan vara mer än 200 år gammal.
Projektledaren Frida Palmbo hackar med sin skelleftepik i en grästäckt förhöjning i marken. Hon hugger bokstavligen i sten.
– Här är syllstenarna till huset. Det ser ut att ha varit en liten stuga på fyra gånger fem meter, bedömer arkeologen från Norrbottens museum.
Vi befinner oss i Östbybodarna som ligger ett par kilometer sydväst om Ersnäs. Under yngre stenåldern låg det här området under vatten, men landhöjningen blottlade bördig mark.
Arkeologen Åsa Lindgren plockar fram sin mobiltelefon för att visa en karta som avslöjar att det ska finnas ett tiotal husgrunder i området.
Stengrunden är det enda som återstår av stugan. I vad som en gång kan ha utgjort hemmets eldstad växer i dag en grov tall som säkerligen är ett par hundra år gammal.
Ett 20-tal meter bort ligger källargropen. Den är ett par meter djup med grovt huggna stenblock som väggar. Taket har vittrat bort för länge sedan.
– Till den här platsen tog bönder från Ersnäs sitt boskap på sommarbete. Mjölken förvarades i källargropen i väntan på transport hem till byn, förklarar Åsa Lindgren.
Med hjälp av en jordsond kan Åsa Lindgren avgöra att det handlar om brukad åkermark. "Jordprovet visar att marken har plöjts och gödslats genom åren."
Det var i torsdags som utredningsarbetet kom igång. Den beräknas att pågå i två månader. Totalt deltar elva arkeologer från Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland.
Frida Palmbo och Åsa Lindgren ska avverka sträckan från kommungränsen till Luleå centrum. De går ungefär en mil om dagen och studerar ett upp till tre kilometer brett område.
Norrbotniabanans sträckning är inte fastslagen. Den arkeologiska utredningen måste därför även omfatta två tänkbara korridorer förbi Ersnäs respektive Antnäs samt de två alternativen för infarten till Luleå (antingen via ny järnvägsbro i Gäddvik eller en ny bro över Svartösundet).
– Vi undersöker kända fornlämningar, men hoppas också att hitta nya. Utanför Ersnäs fann vi häromdagen en tidigare okänd fångstgrop. Vi har också hittat bläckor i tallar som gjorts för att märka ut en gräns eller stigar, berättar Frida Palmbo.
På 1980-talet genomfördes en fornminnesinventering i området sydväst om Ersnäs. Kartan visar på ett 10-tal husgrunder.
Utredningen ska resultera i en rapport till Länsstyrelsen och Trafikverket. Om fynden bedöms vara intressanta kan Länsstyrelsen ta beslut om en mer omfattande arkeologisk utgrävning. Om fynden anses värda att bevara till eftervärlden kan utredningen komma att påverka sträckningen av Norrbotniabanan.
Under inventeringen inför bygget av Haparandabanan hittades ett 80-tal tidigare okända fornlämningar som i sin tur resulterade i fyra arkeologiska undersökningar.
– Min förhoppning är att vi ska hitta förhistoriska boplatser. Det vill säga platser som användes under stenåldern, bronsåldern eller järnåldern. Fortfarande finns det mycket kvar att upptäcka i Norrbottens historia, säger Frida Palmbo.
Hon hoppas på hjälp under utredningsarbetet.
– Vi ser gärna att folk höra av sig med tips om miljöer som vi borde titta närmare på. Vi har fortfarande begränsade kunskaper om gamla kulturmiljöer. Till exempel vet vi inte med säkerhet när fäbodar började användas häruppe. Kan det ha varit under medeltiden? Det hoppas vi få svar på i framtiden.