18 år gammal klev Mats Blomquist för första gången in i Luleås brandstation. Han skulle långt senare kalla huset "sitt andra hem", men det var inget som den blivande elitseriemålvakten i ishockey hade en aning om 1974.
I början funderade han på om det här verkligen var ett yrke att satsa på. Utryckningarna var betydligt fler på den tiden, när brandmän skulle assistera även vid trafikolyckor.
– Man blir inte rik som brandman, åtminstone om man bara räknar enbart i pengar. Däremot blir man rik på annat. Jag tänker på kamratskapen. Det kommer att vara blandade känslor när vi flyttar ut. Jag har många minnen efter att ha jobbat här i 48 år, säger han.
Luleå var en av de första städerna i Norrland att starta en yrkesbrandkår. Det skedde 1898, elva år efter den stora stadsbranden.
Förebilden var Karlstad som utrustade sina brandkårssoldater med brandhjälm och polissabel för att de skulle kunna tjänstgöra också som polis.
I början förvägrades brandmän rätten att gifta sig. Personalen fick bo i brandstationshuset. Det skulle dröja åtta år innan Luleås brandstyrelse gav tillåtelse till giftermål.
65-årige Roger Bryggman är närmast barnfödd i huset. Pappa Arne var brandman och startade sin yrkesbana i Luleås första brandstation som låg där Strands galleria finns i dag.
– Jag var ofta hos min pappa. Vi bodde bara ett stenkast därifrån. Brandstationen var som rena himmelriket, berättar Roger Bryggman som tjänstgjorde 43 år i kåren innan pensionen.
63-årige Lasse Strandberg har redan överträffat antalet tjänsteår. Han jobbar i dag som sektionschef. Precis som Mats Blomquist är han inställd på att följa med i flytten till den nya räddningsstationen som byggts på vad som återstår av det Lilla Mjölkuddsberget.
Är det något i huset som du kommer att sakna?
– Vårt museum i källaren. I våra nya lokaler finns inte plats för gamla föremål utan nu packar vi ned allt i kartonger. Vi hoppas att kunna placera ut saker i den nya stationen. Luleås första brandbil ska stå i entrén.
1959 fick MAF arkitektkontor i uppdrag att rita en ny brandstation. Den skulle placeras vid stadens norra hamn, inte långt ifrån det nya badhuset.
Arkitekten Lennart Alexis skapade en vaktstation med 23 övernattningsrum, men utan fasta bostäder. Den nya byggnaden i vitt tegel var tio gånger större än det gamla stenhuset på Skeppsbrogatan.
Invigningen var måndagen 11 oktober 1965. Stationen blev en symbol för en ny tidsanda. Tvåvåningsbyggnadens största kännetecken var stadsarkitekt Jonny Berglunds förtjänst som såg till att ritningarna innehöll ett slangtorn.
Det 35 meter höga tornet är fortfarande i bruk. Länge var det Roger Bryggman som basade i domänerna och såg till att varje använd brandslang tvättades och provtrycktes innan det hängdes upp på tork.
Räddningsstationen på Risslan saknar torn.
– I dag sköter en maskin alla de där momenten, men vi kommer att behöva använda oss av vårt slangtorn ett tag till. Maskinerna har inte kommit än, berättar räddningschef Mikael Andersson.
Den 12 april startar flytten från den gamla räddningsstationen. Den beräknas att pågå i en vecka. Arbetet med att installera tekniska system i de nya lokalerna har startat.
I dag finns det inget fastslaget datum för rivningen. På Luleå kommun pågår arbetet med att ta fram en ny detaljplan i samverkan med aktörerna i konsortiumet som väntar på att bygga hotell, lägenheter och kontor i kvarteret Bävern.