Tusentals svenska kvinnor berättar om sexuella övergrepp från män i kampanjen #metoo. I Dagens Nyheter skriver skådespelaren och transaktivisten Aleksa Lundberg att det är konstigt att inte fler vittnesmål har kommit från de svenska teatrarna, som hon anser är extra utsatta.
”Teatern är en av de värsta platser jag befunnit mig på vad gäller machokultur, tolerans för sexism och hbtq-fobi”, skriver hon, och beskriver flera kränkande situationer som hon råkat ut för.
– Att det förekommer är förfärligt och jag tar det på största allvar. Kampanjen gör att du vågar berätta. Min och mitt förbunds uppgift är att motverka det och det arbetet pågår och behöver intensifieras, säger Anna Carlson.
Hon säger att det är varje arbetsgivares ansvar att anställda inte utsätts för övergrepp.
– Majoriteten av våra medlemmar är frilansare och det vara svårt att veta till vem man ska vända sig och hur man ska berätta. Man är rädd att inte få flera jobb.
Något exakt svar på hur utbredda trakasserierna är på landets teatrar, operahus och dansinstitutioner har inte Anna Carlson.
– Det är inte särskilt många fall som anmäls till oss, de kan räknas på ena handens fingrar under ett år. Men mörkertalet är stort och du måste våga berätta. Det skulle vara intressant att se om det här har inträffat nyligen eller ligger längre tillbaka i tiden, om fallen är fler idag, säger hon.
2010 gjorde Sveriges Radio Ekot en enkät bland 1 672 av Teaterförbundets medlemmar, som visade på utbredda problem. Bland annat uppgav var tredje kvinna sig ha blivit sexuellt trakasserad på jobbet.
Undersökningen stötte på kritik, bland annat för bristande underlag, men enligt Anna Carlson blev den ett startskott för förändringsarbete.
– Det här gjorde att vi mycket aktivt samverkade med våra motparter, Svensk scenkonst som företräder arbetsgivare på institutionsteatersidan. Jag vill tro att det här har bidragit till en bättre kultur på institutionerna i dag, säger hon.
Bland annat erbjuder Teaterförbundet checklistor där teatrar kan fylla i hur de rollbesätter, hur repertoaren läggs och om man tar hänsyn till jämställdhet och mångfald.
– Det finns också frågor till exempel om hur mycket naken hud man visar, om det finns stereotypa rollbesättningar och om man tar hänsyn till skådespelerskor som inte vill utsättas för våld på scen, säger Anna Carlson.
Hon tror att hur pass jämställd rollbesättningen är och vad som spelas på scenen kan höra ihop med förekomsten av sexuella trakasserier.
– Om till exempel kvinnorna är mer lättklädda än männen på en musikalscen så är det klart att man skapar stereotyper där det är lättare låsa fast sig själv i traditionen att jag som man har större makt och kan använda mig av kvinnor runtomkring mig. (TT)