Egon Östlin, 10 år, var verkligen taggad inför kvällen. Han spelar redan teater i en barngrupp så han är väl bekant med teatermiljön.
Det var omkring 60 flickor och 20 pojkar i 9-11 års åldern som kom till onsdagskvällens audition för rollerna Fanny och Alexander i uppsättningen med samma namn som Norrbottens-teatern sätter upp i höst. Den 21 oktober är premiären och då ska ett 20-tal skådespelare inta scenen, däribland några av de som visade upp sig denna kväll.
– I slutänden behöver vi sex stycken. Vi delar upp dem i tre lag för det blir sena kvällar och då behöver de inte jobba mer än 1-2 kvällar i veckan, säger Hans Eriksson, chefsproducent vid Norrbottens-teatern.
I foajén innan det hela börjar sitter 10-årige Egon Östlin och väntar.
– Det känns kul. Det var mamma som såg att det var provspelning och då sa jag att jag ville göra den. Jag är med i en teatergrupp på Lule Stassteater.
Så du är lite rutinerad då, kan man säga?
– Ja, det kan man, säger Egon Östlin.
Rasmus Lindberg är regissör och han blev glad när han såg alla barnen som kommit.
– Jag blir glad när jag ser alla barn som är intresserade av teater i Luleå. Sedan ett år tillbaka bedriver vi ett konsekvent arbete med att få upp intresset och idag har vi 12 barnteatergrupper. Det är det vi ser frukterna av här, säger han.
Alma Burman, 10 år, hade kommit med mamma Lisa, för att försöka få rollen som Fanny. Förväntansfull väntade hon i foajén.
Alma Burman har aldrig spelat teater förut, men det visar sig att hon har god erfarenhet av film och från julkalendern där hon tidigare varit statist.
– Jag har varit med i en film och i julkalendern. Det var Snutjakten och julkalendern, familjen Knyckertz. Så nu tänkte jag testa på att vara med i en teater, säger hon.
Vad är det roliga med att spela teater?
– Det är att gå in i en roll som någon annan. Det är roligt.
Nu är det här inte en statistroll utan en riktig roll. Vad tänker du om det?
– Jag vet inte, men jag tycker det ska bli roligt att se om jag får rollen, säger Alma Burman.
När allt snack var klart så blev det övningar i grupp. Teaterhögskolans elever ledde övningen.
Vad är det för egenskaper ni söker efter hos de här barnen?
– De måste känna sig trygga på scen och känna sig trygga att spela med och mot varandra. Det är inte en solskenshistoria hela tiden så de måste kännas naturliga på scenen för att även spela syskon. Det är inte en statistroll utan en större uppgift så de måste vara duktiga att lära sig texten, för det är en del text i föreställningen, säger chefsproducenten Hans Eriksson.