TAW på liv och död

I vintras kom Tomas Andersson Wijs sjunde skiva Spår, inspelad med producenten Tobias Fröberg (Lisa Ekdahl, Ane Brun m fl) efter en av de mest kontrastrika, omtumlande perioderna av hans liv.
Inom loppet av ett år dog två vänner. Samtidigt fick Tomas Andersson Wij sitt första barn, den i dag ett och ett halvt år gamle sonen Levi.
- Jag skulle sjunga på en av begravningarna men natten innan gick vattnet och Levi föddes. Det blev en väldigt märklig krock. När sånt händer inser man att livet trots allt har företräde.
"Svårt att förvalta ett liv"
Han vill inte närmare gå in på vännernas bortgång, annat än att det var tragiska omständigheter, men händelserna gjorde Tomas Andersson Wij smärtsamt påmind om livets bräcklighet.
- Det är svårt att förvalta ett liv, svårt att handskas med misslyckanden när drömmar inte slår in och depressioner inte går över.
Har du själv fått tampas med det?
- Nej, jag är inte kliniskt depressiv. Däremot har jag en melankolisk ådra, vilket inte kan vara en överraskning för de som har lyssnat på min musik, säger han och skrattar lätt.
Rollen som pappa
Och den paradoxala erfarenheten av liv och död kom att prägla hela skivan. Producenten Tobias Fröberg gav instruktioner om att texterna skulle befinna sig i nuet, mitt mellan sorg och glädje, och Tomas Andersson Wij kände inspirationen komma.
Naturligt nog berör flera av sångerna hans nyblivna roll som pappa.
- Jag hade egentligen lovat mig själv att inte att skriva om föräldraskapet, eftersom jag var rädd för att det skulle bli för kletigt och sentimentalt. Det blev en "trigger".
Osentimental
Till skillnad från andra saliga förstagångsföräldrar vill han förhålla sig så sansat och nyktert som möjligt till ämnet.
- Jag känner en lugn, självklar kärlek som jag inte har upplevt tidigare. Men himlastormande tycker jag inte att det är. Jag vet killar som börjar gråta så fort de ser svältande barn på tv. För mig känns det tvärtom. Jag var redan blödig sedan tidigare, nu har jag blivit mer rejäl.
- Och det hörs på skivan. Den är osentimental, ibland nästan krass och hård, säger han.
Allvarsman?
Genom karriären har TAW:s högstämda blues och avskalade singer/songwriter-pop nått ut till alltfler, inte minst genom texternas skildringar av det glömda folkhems-Sverige och bristen på andlighet i vår moderna värld.
Samtidigt är han hjärtligt trött på den slentrianmässiga mediebild som målas upp av honom.
- Jag beskrivs alltid som allvarsmannen som vaknar varje morgon och klär mig i säck och aska. Men vad är problemet med någon som gör en allvarligt menad skiva? Det hälls containrar av "light-underhållning" över oss hela tiden men de som gör trams aldrig behöver aldrig ställas till svars.
Att ord som "pretentiös" har fått en negativ laddning beror, menar han, på en alltmer utbredd antiintellektualism — inget får vara komplext eller krävande, ingen kultur får kosta.
- Vi är livrädda för höga anspråk i Sverige. Det finns ett hat gentemot konstnärer, man ser inte nyttan med dem. Vi har till exempel en kulturminister som tycker att en poet som inte säljer böcker ska börja skriva deckare i stället. Det är en lågkultur vi lever i.

"Sahlin - en katastrof"
Några ljuspunkter?
- Inte just nu. Vi måste få bort den borgerliga regeringen. Samtidigt är alternativet - Thomas Bodström och Mona Sahlin - en katastrof. Jag har tackat nej till att medverka i sossarnas valkampanjer tidigare. De saknar kontakt med grundvattnet, ideologin. De skulle egentligen behöva förlora valet igen för att verkligen nå botten, innan en förändring och ett generationsskifte kan ske.
- Det finns en uppgiven känsla, ett slags limboläge just nu. Många lägger sig platta under "Schlagerfieringen".
Ironiskt nog blev du folkkär i och med tolkningen av Carolas “I evighet" i schlagerfinalen för några år sedan.
- Det är själva beviset för att Gud har humor. Här har man suttit och skrivit hundratals ambitiösa låtar... Och så slänger man ihop en cover på en schlagermelodi och får sin första radiohit, säger Tomas Andersson Wij.

TAW på liv och död

"Pretto", suckar belackarna om Tomas Andersson Wij.Själv är han trött på den rådande antiintellektualismen och anklagar styrande politiker för kulturföraktet.- Vi måste få bort högerregeringen, hela "Täbyborgerligheten", säger den Luleåaktuelle låtskrivaren.