Den här boken om Nora och hennes kompisar Nadin och Liv är baserad på en verklig händelse. En gång på tunnelbanan råkar Nora hugga en kille i pungen med en nyckel. Några veckor senare blir Nadin utsatt för ett hemskt övergrepp av sin pojkvän Christian. Hon blir inte sig själv igen, hon är som ett skal och helt tom. Nora blir arg och ledsen för hon vill ha tillbaka den gamla Nadin. Liv och Nora börjar planera en förnedrande hämnd …
När jag läste den här boken blev jag berörd. Man läser på många ställen om övergrepp, men det är svårt att föreställa sig hur det är. Den här boken gav en bra insyn på hur det är för den utsatta och den utsattas kompisar. Om hur mycket hat man fylls av, och hur långt man kan gå efter en sådan händelse.
Språket i boken är vackert och vågat på samma gång. Ibland är språket grovt. Det är nog en spegling av hur vissa ungdomar pratar till varandra idag.
Boken handlar om den värsta delen i att vara tonåring och växa upp. Boken var jättebra, och det är mycket att ta in och fundera över. Efter att man läst boken kan det vara skönt att diskutera med någon annan.
Författaren Per Nilsson var och hälsade på Noras klass för några år sedan. Efter besöket kom hon fram till honom. Hon sa att hon hade en historia som hon ville att han skulle skriva om. I början tyckte han att hon skulle göra det själv. När Nora hade fått berätta förstod han varför hon bad om hjälp.