Tal(l)rik nedskräpning
Bildäck, bilmotor och en madrass. På Hertsölandet blommar inte bara floran utan också nedskräpningen.- Det finns ställen som är mer eller mindre populära, säger parkmästare Sara Svensson.
Någon som inte gillar bryggmalet kaffe längre.
Foto: Simon Eliasson
Tre platser
På tre olika platser har någon eller några dumpat skräp. En bilmotor ligger i slyn, en madrass som en gång fungerat som sovplats finns också utslängd i naturen.
Tallrikar och annat från ett kök ligger på ett annat ställe.
Några halvmil bort ligger återvinningen där dessa prylar borde ha kastats.
Nu förfular de i stället naturen.
Sara Svensson är parkmästare på Luleå kommun.
- Det finns vissa ställen som är mer eller mindre populära. Det kastas inte här och där utan på några ställen. Mest på vintern för det upptäcks när det tinar.
Vilket är det vanligaste skräpet?
- (skratt) Hundbajs. Annars är det allt möjligt, sådant som man tydligen inte får ner i soptunnan. Det är grus, stenplattor och bärlager fast det är ju inte skräp i den betydelsen.
Kammaråklagare Linda Strömberg berättar att det är olagligt att kasta skräp i naturen.
Hur ofta leder nedskräpning till åtal?
- Det är inte speciellt vanligt. Det kan ju vara miljöfarligt med bildäck men oftast leder ju nedskräpning inte till någon anmälan.
Bevisad nedskräpning leder oftast till ett strafföreläggande i form av böter om brottet bedöms ge mindre än sex månaders fängelse.
Så jobbar vi med nyheter