Sveriges största rockband är i stan

Millencolin är utan tvekan ett av Sveriges absolut största rockband. De spelar för fulla hus över hela världen - i Australien, Asien, USA och Sydamerika. Bara en sådan sak att deras två senaste skivor sålde guld i Australien. Det är enastående. Men det är också ytterst märkligt att skatepunk, som har utvecklats minst av alla musikgenrer över de senaste 15 åren, verkligen är gigantisk överallt utom i Sverige.
- Skate- och surfkulturen slutar ju aldrig att växa i de varma länderna. Och de håller hårt på sin egen musik, som ju är skatepunk. Vi är skitstora i Australien, men också Florida, Kalifornien och Brasilien, förklarar gitarristen Erik Ohlsson till NSD.
Har inte åldrats en dag
Millencolin är i Luleå för att avsluta fredagskvällen på Luleåkalaset. Bandets gitarrist Erik Ohlsson kommer ner i hotellobbyn klädd i skatepunk-uniformen: bermudashorts och t-shirt med skateboardtryck. Han ser inte ut att ha åldrats en dag sedan 1994 då debuten, succén "Tiny Tunes", slog ned som en bomb i skateboardvärlden.
Nya skivan, den åttonde i ordningen, heter "Machine 15". I dess titelspår sjunger Nicola Sarcovic att "the machine is turning fifteen". Millencolin har fyllt moped.
Bättre än någonsin
- Den handlar om att vi började som demoband och tog cyklarna till våran sunkiga replokal, till att vi nu, 15 år senare, har stor turnébuss och ett helt crew när vi åker på turné. Det kanske låter negativt, men Millencolin har blivit ett väl-oljat maskineri. Men vi är en maskin med själ. Vi har fortfarande glöden kvar, säger Erik.
- Man får inte tänka på det där. Det är då man kan börja känna sig gammal och utbränd. Jag känner mig inte alls gammal. Tvärtom känns det bättre nu än någonsin.
- Men vi måste vara ärliga mot oss själva. Skulle vi någonsin känna att nä, nu är vi för gamla, eller att vi inte kan skriva låtar längre, då slutar vi. Vi kommer aldrig bli bandet som lever på nostalgin hos folk och åker runt och spelar skitgamla låtar.
Sverige känns ointressant
Karriären gick till en början spikrakt uppåt för Millencolin. De två första skivorna sålde guld i Sverige och media visade stor respekt . Men sedan började det dala. Erik formulerar det som att hela Sverige gav upp tron på bandet efter tredje skivan. Vilket låter hemskt, men Erik skrattar bara.
- Faktum är att det var bra. När vi stöttes ut av svensk media tänkte vi att nu skiter vi i det här, vi satsar utomlands istället. Sverige känns faktiskt sjukt ointressant nu när man har fans över hela världen, säger han.
- Svenska band får inte bli för stora, för folkliga. Då är det kört i pressen. Två framgångsrika skivor räckte för att de skulle börja ignorera oss.
När intervjun är avslutad och Erik är på väg upp till hotellrummet skrattar han plötsligt till och säger:
- Du förresten... Visst är det bisarrt att E-Type spelar förband till oss ikväll?