Hitchcocks spionfilm från 1935, som i sin tur baserades på en novell från 1915 av John Buchan, blev en pjäs som gjorde succé på West End i London och på Broadway i New York. Den har sedan satts upp på ett otal scener – och nu även på Norrbottensteatern.
Vi befinner oss i London och året är 1935. Richard Hannay känner sig uttråkad efter en längre utlandsvistelse och bestämmer sig för att gå på teater, en liten cabaret på London Palladium. Där träffar han Annabella, och historien tar sin början.
Det gäller att hänga med i svängarna, för det går undan när ”De 39 stegen” intar scenen. En svettig historia med många snabba klädbyten, scenförändringar och tvära kast, där allt ska klaffa in i minsta detalj.
Daniel Träff, som spelar Richard Hannay, trivs i sin roll:
– Det är kul att få leka med klichéer och stereotyper, och det gör vi ohejdat i den här föreställningen. Det är en ren teaterlek med högt i tak. Vi har roligt, och hoppas att publiken också ska ha det.
Regissören Lars G Svensson berättar att de också flörtar med filmgenren:
– Det blir små hintar till olika filmklassiker som jag tror att folk snappar upp. Och allt ska gå i ett rasande tempo, med många olika karaktärer och kroppshållningar, och några kända figurer.
– Det är dialekter och talfel, fysisk, svettigt. Det är det som är så härligt, det stora uttrycket, säger Martin Sundbom har ett stort antal roller i pjäsen.
Mona Blombäck står för scenografi och kostym och berättar om ett grannlaga arbete med planering, logistik och smarta lösningar för att få allt att fungera:
– Vi har undvikit stora byggen för varje scen, gjort det enkelt och använder samma material till olika miljöer. Ramarna är fönster, väggar och draperi intill teatern. Sedan förvandlas de till tågkupé och ytterligare dörrar och fönster. I en scen läggs de ner och blir ett staket och en receptionsdisk.
Det gäller att tänka till?– Ja, vi har ett schema för hur man använder, flyttar och gör om. Det är en enorm logistik runtomkring.
För att få till den rätta, filmiska känslan går det mesta i svartvitt.
– Även kostymerna är svart-vit-grå i olika nyanser. Sedan har vi plockat in vissa saker som fått lite färg, och vissa röda accenter.
För att underlätta de många klädbytena finns speciallösningar med kardborrband och tryckknappar.
Ljussättningen har också stor betydelse för att spegla tidsandan.
– Johannes Brinck jobbar med att hitta det ”Hitchcock-aktiga” som skuggor och branta, starka ljus, säger Mona Blombäck.
Bytena sker bakom en slöja där det samtidigt visas filmklipp från Hitchcocks film med samma namn som pjäsen.
– Hitchcock brukar ju vara med i sina filmer, och även om han inte är med själv så får i alla fall hans film vara med här, berättar regissören Lars G Svensson.
Pjäsen är hans första på Norrbottensteatern, men han har satt upp den tidigare, på Borås stadsteater där han är anställd. Han har även översatt ”De 39 stegen” till svenska och gjort viss bearbetning, så han är väl förtrogen med den.
– Men nu gäller det att slänga alla gamla anteckningar och minnen av hur det var då. Det är ny scenograf och fyra nya skådespelare, så vi sätter vår stämpel på det här. Det blir en helt ny föreställning.
Han beskriver ”De 39 stegen” som en helafton med skratt, spänning och kärlek, där skratten dominerar.
– Men sen är det så med teatern, att den växlar. Ibland blir det allvar. Den utspelar sig ju i en tid då vi är på väg in i ett nytt världskrig.
Huvudpersonen Richard Hannay går från blasé till hjälte i pjäsen. Även ett slags politiskt budskap finns inlagt i handlingen, berättar Lars G Svensson.
– Och jag tror att många kommer att känna igen sig i hur världen ser ut i dag.