Svartöstaden har räknats som ett riksintresse sedan 1987.Under 1970- och 1980-talen inventerades den äldsta bebyggelsen, men sedan har stora förändringar skett i området. Det material som kom ut av inventeringarna då, är både föråldrat och ofullständigt.
I bebyggelseinventeringen betecknas byggnader som är byggda senare än på 1980-talet som "nybyggda". Bakgrunden är att 1987 antog kommunfullmäktige i Luleå den nya stadsplanen för Svartöstaden. (Den stadsplanen överklagades och kom att få laga kraft först 1989.)
Mycket har hänt i Svartöstaden sedan 1980-talet och därför har Länsstyrelsen givit Piteå museum i uppdrag att göra en ny inventering. Avsikten var att också täcka de områden som kommit till, till exempel tjänstemannabostäderna i norr, bostäderna söder om skogsparken och industribyggnader närmast Svartöleden.
Inventeringen och analysen är gjorda av Anna Elmén Berg, Piteå museum, och Länsstyrelsens Jeanette Aro. De har granskat bostadshusen och de andra byggnaderna i Svartöstaden och fotograferat för att dokumentera husens proportioner, hur fönstren ser ut, snickeridetaljerna och staket och häckar. Med mera.
De har också bedömt hur väl husen är bevarade, med historiska detaljer och annat.
Att Svartöstaden blev ett riksintresse har att göra med att området har karaktären av mindre industritätort. Utan industrierna på Svartön och i närheten, hade kanske inte Svartöstaden byggts. "Arbetarna köpte tomter och byggde egna hus för permanent boende", skriver Anna Elmén Berg och Jeanette Aro i sin granskning. Bostäderna byggdes i ett rutnätsmönster med husen utefter gatorna och skjul och annat nödvändigt inne på gårdarna.
Svartöstaden är av riksintresse av många orsaker, skriver Anna Elmén Berg och Jeanette Aro. Människors behov av bostäder ligger till grund för bebyggelsen.
Men de båda påpekar också att boendemiljöer är särskilt viktiga att skydda. De speglar kvinnornas och barnens tillvaro, medan industrimiljöerna visar männens villkor.
Dessutom visar bebyggelsen hur industrisamhället var skiktat och uppdelat i arbetare, tjänstemän och chefer. Cheferna bodde i villor på strandtomter, tjänstemännen hade trädgårdar på Älvnäset och Svartöbrinken. Arbetarna bodde inom rutnätet inom den ursprungliga bebyggelsen.