Svartmocka bakom fiskdöd
Det är inte alltid som mänsklig aktivitet skadar miljön. Den fiskdöd som inträffade sommaren 2004 i Luleås innerfjärdar, exempelvis i Björsby- och i Persöfjärdens vattensystem, hade naturliga orsaker.
På grund av låga grundvattennivåer syresattes och oxiderade svartmocka. Då bildas svavelsyra, vattnet blir kraftigt försurat, vilket leder till att metaller bundna i marken frisläpps och koncentrationerna ökar i vattendragen. Bland annat frigörs aluminium, som sätter sig fast på fiskens gälar och försvårar andningen så att fisken kvävs.
Naturligt läckage
Peter Erixon visar att liknande vattenkemiska förändringar som förekom under 2004 inträffade i många vattendrag även 1990, 1996 och hösten 2006. Även då var orsaken mycket låga grundvattennivåer.
- Halterna av metaller i de undersökta vattendragen är oftast så höga att man enligt Naturvårdsverkets riktlinjer bör misstänka en stor påverkan från en lokal föroreningskälla, till exempel en malm- eller metallindustri. Men så är inte fallet, läckaget av metaller är till stora delar naturligt, säger Peter Erixon.
Peter Erixons forskning visar att små och kustnära avrinningsområden i norra Sverige utgör en betydande men hittills okänd källa för förekomsten av metaller i Bottenviken. Den totala metalltransporten, mätt i ton, från Persöfjärden kan under ett år överstiga eller vara i nivå med den från hela Kalix älv med ett cirka 100 gånger större vattenflöde.
Så jobbar vi med nyheter