I Norrbotten har många jordbruk lagts ner. År 1994 fanns nästan 27 000 nötkreatur, idag finns bara 17 900. Enligt siffror från jordbruksverket har mer än 30 procent av jordbruksmarkerna försvunnit sedan år 1981. Det är framför allt betesmarken som är viktig att bevara för den biologiska mångfaldens skull.
Vad har länsstyrelsen för ansvar att bevara öppna landskap? Det finns en lag som säger att lantbrukaren måste anmäla till Länsstyrelsen om verksamheten ska läggas ner, och syftet med lagen är att länsstyrelsen ska ha chans att inventera markerna för att undersöka om betesmarkerna kan fortsätta skötas. Men enligt Harald Svensson, chefsekonom på Jordbruksverket gör Länsstyrelserna lite för att skydda de nerlagda jordbruksmarkerna.
– Den lagen är en mjuk historia, Länsstyrelsen kan ju inte tvinga lantbrukaren att fortsätta sin produktion, säger Harald Svensson, chefsekonom på Jordbruksverket.
Vad skulle då Länsstyrelsen behöva göra?– Man skulle kunna tänka sig att Länsstyrelsen tar ett ansvar och gör naturreservat av markerna, men det är inte så vanligt, säger Harald Svensson, chefsekonom på Jordbruksverket.
Han säger att staten också skulle kunna köpa upp viktiga marker för att skydda dem.
När ett jordbruk läggs ner tar ofta andra närliggande jordbruksföretag över markerna, som de sedan kan söka stöd för. Men Länsstyrelsen har ingen statistik över hur stor del av stöden som går till mark som annars skulle växa igen. Det är regeringen som är ytterst ansvarig för vad länsstyrelsen har för möjligheter och man kan fråga sig om någon tar ansvar för konsekvenserna av att gamla marker växer igen och exploateras. Länsstyrelsen betalar i vissa fall ut EU-stöd för renovering av gamla marker, men enligt Håkan Stenmark, företagsutvecklare på LRF, har det varit olönsamt att renovera marker.
– Att putsa betesmark har varit plus minus noll. Du får mycket jobb som kräver mycket personal och stödet täcker precis kostnaden. Det blir ett nollsummespel, säger han.
Ett annat problem som gjort det svårt att ta på sig att sköta nerlagda marker är att arealerna ofta är utspridda. Håkan Stenmark säger att LRF tillsammans med andra har påbörjat ett arbeta för att bryta trenden, och locka fler att starta jordbruk i Norrbotten.
Ett fåtal gamla betesmarker har utsetts till natura 2000 områden, för att de anses skyddsvärda. Men Sara Borgström på Lantbruksenheten på Länsstyrelsen säger att natura 2000, inte är ett verktyg för att bevara jordbruksmark rent generellt.
– Länsstyrelsen har ingen möjlighet att peka på områden och säga att vi ska göra en insats precis där, vi kan inte fördela bönder på nerlagda jordbruk, säger Sara Borgström.
Hon påpekar att marken ägs av någon och att Länsstyrelsen inte kan styra vad markägaren ska göra med marken.
Skulle Länsstyrelsen kunna göra annat för att skydda arter som är beroende av jordbruksmark?– Ja, det går alltid gör olika saker men det behövs ett aktivt jordbruk med betesdjur. Om lantbruken blir färre blir djuren också det och det kan inte Länsstyrelsens tjänstemän göra något åt.
För att göra fler nerlagda marker till naturreservat behövs mer resurser från regeringen, säger Sara Borgström.