Ibland är det svårt att upprepa en succé. Reidar Jönsson blev ett stort namn med romanen ”Mitt liv som hund” 1983.
Den filmatiserades av Lasse Hallström och filmen vann två guldbaggar och en Golden globe. Den fick också två Oscarsnomineringar.
Uppföljningsromanen 1988 ”En hund begraven” blev också en internationell framgång.
Sedan blev det tyst kring Reidar Jönssons senare romaner. Han skriver dock fortfarande och befinner sig just nu i en trilogi om rädda, farliga och falska män. Del två har titeln ”Vännen i Havanna” och utspelar sig i aktuell tid, om maktkampen efter Fidel Castros död.
Huvudperson är den amerikanska soldaten Monica Aguirre som sätts att övervaka en amerikansk överste med dolda band till Kuba. Båda dessa har gjort karriär i hemlig, våldskantad underrättelsetjänst. Under resan till Havanna kantas färdväg och sjöväg av känslolös våldsutövning och det blir till slut lite för mycket.
En bok, en teaterpjäs eller en film måste locka publiken till en relation med åtminstone någon rollfigur, men Jönssons fiktiva människor blir aldrig riktiga människor och de når inte läsaren. De traskar på med sina spektakulära och noggrant beskrivna vapen likt fjärrstyrda robotar. Här skjuter man syskon och skär ut tungan på bekantskaper i en märklig kamp för något som aldrig blir begripligt.
Och när man lägger ifrån sig boken ”Vännen i Havanna” undrar man var den vännen tog vägen. Det finns ju inga vänner i Reidar Jönssons roman, så det är svårt att bli vän med denna bok.