Hon har varit hemma på Tunastigen i Luleå över jul, och är i färd med att packa det sista innan hon åker tillbaka till Malaysia. Den här gången ska hon jobba på en av de största och lyxigare kryssarna – World Dream.
– Det är roligt, för jag har får pröva på många olika sorters jobb och fartyg. Jag tycker om miljön framför allt, och alla hamnar vi stannar vid. Vi får gå i land och ha fritid också, säger hon.
Det var i tolvårsåldern när hon såg tv-programmet Färjan som hon bestämde sig för att jobba till sjöss. Efter Naturvetanskaplig linje på gymnasiet sökte hon direkt till Chalmers sjöfartsutbildning där hon studerade i fyra år. Under den ett år långa praktiken, bland annat på lastfartyg och turistfärja, fick hon en usel start på sjölivet. Sexuella ofredanden, kränkingar och rasism förekom regelbundet.
– De kunde fråga vad jag hade där att göra, att jag hörde hemma i köket, eller fråga om mina föräldrar var sådana som tigger på gatan. Det var val då, och flera prata om att Sverigedemokraterna var så bra. Flera hyllade Hitler, säger hon.
På en annan färja blev Suzanna intvingad i en hytt med flera äldre män, som tidigare trakasserat henne, men hon lyckades ta sig därifrån innan det urartade.
– Många gånger har jag tänkt att jag var för ung när jag började. För jag tror att jag hade kunnat agera annorlunda när jag var med om de här sakerna, och vågat säga ifrån på ett annat sätt. Däremot känner jag att jag har utvecklats otroligt mycket på vägen, och att jag verkligen att jag kan övervinna allt. Ingen har kunnat stoppa mig från min dröm, och jag har tagit mig dit nu.
Sedan examen i våras har hon hunnit arbeta på ett flertal kryssare. Där är personalgrupperna uppblandade till skillnand från de svenskflaggade färjorna. Kränkingarna är mer sällsynta där eftersom det är svårare att sticka. Men sexuella ofredanden förekommer överallt. Det stod klart när hon tog del av #lättaankar, som varit sjöpersonalens röst under höstens Meeto-kampanj.
Hon arbetar för det mesta som tredje styrman och håller bland annat i säkerhetsutbildningar och kommunicerar med övrig personal på båten. Hon tycker att kaptensrollen verkar lite för övermäktig, men hon har andra mål i sikte.
– Jag skulle vilja bli säkerhetsansvarig, för det är kul att hålla i utbildningar, säger hon.
På fredagen bär det av till Malaysia, där hon kommer arbeta två månader, för att sedan komma hem till ledighet lika länge. Det är familjen hon saknar mest, men också sin garderob och sina grejer.
– Och att baka. Hon bakar alltid när hon kommer hem, tillägger mamman Ramona Svensson.