Råneå församling har fått en ny ledare i Susanne Wikström. Hon bor i byn Ökvattnet utanför Töre men har rötterna i Örarna utanför Luleå.
Några gula löv ramlar ner från björkarna som kantar vägen där Susanne Wikström går. Hon är på väg från församlingshemmet i Råneå bort till kyrkan.
Hon är nu tillbaka på den plats där hon gjorde sin praktik men den här gången återvänder hon för att ta sig an kyrkoherderollen.
– Jag har alltid tyckt om Råneå och också önskat att få återvända hit, säger hon och ler.
Hon är arbetsledande komminister parallellt med att hon vidareutbildar sig till kyrkoherde. Vid sin sida, som en mentor och ett stöd, har hon Helén Lundberg som ledde församlingen i nio år i början av 2000-talet. Lundberg som bland annat har varit domprost i Västerås pastorat sedan dess var också kyrkoherde när Susanne Wikström kom till Råneå som praktikant.
– När jag kom som praktikant och hörde alla uppgifter som Helén hade tänkt ut blev jag helt matt och var nära att ge upp. Jag förklarade att jag ska ju bara praktisera och hon svarade ”ja, och praktik ska du få”, säger hon.
Sedan skrattar de två gott tillsammans vid minnet.
Så här i efterhand visade det sig att Susanne Wikström fick bästa tänkbara praktik sommaren för 17 år sedan. Ja, så bra att hon faktiskt nu många år senare vill återvända och ta sig an den arbetsledande roll som kyrkoherdeämbetet innebär.
– Det känns stort. Och bra. Jag ville ju tillbaka hit och här är jag nu, säger Wikström.
Råneå församling behöver inte leta ny kyrkoherde längre. Nu har Susanne Wikstörm anställts. Helén Lundberg som var kyrkoherde i församlingen under nio år finns som mentor under tiden som hon går färdig kyrkoherdeutbildningen.
Råneås blivande kyrkoherde växte upp på en gård i byn Örarna utanför Luleå. Som barn hade hon två drömmar, den ena var att arbeta i en ladugård och den andra var att bli präst.
I 14 år (1991-2005) arbetade hon med mjölkkor som avbytare.
– Jag älskade verkligen det jobbet. Att få komma in i ladugården på morgonen och vara bland de här fina, intelligenta djuren. När lugnet hade lagt sig, när de hade fått mat och också blivit mjölkade blev själva ladugården mitt andaktsrum. Då fick jag tillfälle att be. Jag önskar att fler får upptäcka det fina i att arbeta med djur, säger hon.
I ensamheten med korna kunde tankar och drömmar färdas fritt. Prästyrket som hon också hade drömt om fanns med i bakhuvudet och gjorde sig påmint med jämna mellanrum.
När hon får frågan om hon har predikat för de 40 mjölkkorna och de små kalvarna garvar hon hjärtligt:
– Det får du tro. De har fått höra.
I dag bor hon utanför Töre i byn Ökvattnet och drömmer om att köpa en grävmaskin.
– Det hade varit som fint att ha en grävare på gården, säger hon på sitt lugna trygga sätt.
Rådjursjakt i markerna utanför Örarna. Här i samråd med Rolf Frimodig.
Ja ni fattar. Det är inte vilken kyrkoherde som helst som Råneå har fått utan en person som verkligen inte backar för att dra på sig arbetsstövlarna.
– Naturen ger mig otroligt mycket. Därför värdesätter jag också höstarna med jakten. Det blir mest älgjakt och rådjursjakt. Jag vet inget bättre än att ge mig ut med bössan en tidig höstmorgon, säger hon.
Hon kommer till en församling med lång tradition av musikverksamhet. Den här verksamheten har också varit ett naturligt sätt för många barn, föräldrar och ungdomar att möta kyrkans värld.
– Det är en otroligt fin och viktig verksamhet. Jag vet ju vilket jobb som Maria (Pekkari, musiker) och de andra i arbetslaget gör, säger hon.
Det är kanske en av anledningarna till att det är hela 16 stycken som väljer att konfirmera sig det här året.
– Intresset är och har varit stort under lång tid. Det känns glädjande att komma till en församling där det är så. Glädjande och ansvarsfullt, säger hon.