Han berättar att han hade arbetat i cementgjuteriet på Kallaxheden i 37 år när stroken slog till. Tuttifrutti-husen räknar han som sitt monument i Luleå.
- Jag var arbetsledare och vi gjorde ytterväggarna och bjälklagen till husen. Det var som ett legobygge.
Det var när han tillsammans med sin dåvarande fru veckohandlade i livsmedelsbutiken i Gammelstad som vänster ben vek sig och Ola, då 53 år, ramlade ihop.
- Det bjöds på korvbitar och bröd i butiken. Jag svalde fel och började hosta. Då kom stroken.
Ola Malmström hade tur. En läkare från vårdcentralen bredvid var också i affären. Han förstod genast vad som hade hänt och rusade iväg för att hämta en rullstol i vilken han tog Ola till vårdcentralen. Sedan kom ambulansen och tog honom till sjukhuset.
Hamnade i rullstol
- På sjukhuset konstaterades vänstersidig förlamning. Talet hade jag fått behålla. Jag hamnade i rullstol. Så småningom fick jag börja träna att själv ta mig ur sängen och i rullstolen och sedan ur rullstolen i sängen.
När han skulle tillbaka till sjukhuset efter en permission i hemmet i Måttsund provade Ola att inte använda rullstolen utan istället hållande i ledstången gå nedför trappan till taxin. Det gick.
- Jag fick börja träna i trappor på sjukhuset också och en dag klarade jag mig utan rullstol. Det går inte att i ord beskriva känslan att kliva upp ur rullstolen, säger han.
Två år efter den första stroken drabbades han av ytterligare en - och mellan dessa hade han haft två blodproppar i vänster ben.
- Den andra stroken fick jag när jag var ute och promenerade. Jag började svettas och vänster ben slutade fungera. Jag tuppade av vid ett staket och hittades hängande vid det i jackan.
Fick hjärtinfarkt
Den nya stroken påverkade inte Olas tillstånd så mycket.
- Jag var väl nog trasig i huvudet sedan tidigare och hade förlorat det liv med jobb och familj som jag hade levt. Min fru och jag separerade och sålde huset i Måttsund som jag hade gjort så mycket i själv. Jag var fattig och "död".
Ola Malmström flyttade till en lägenhet i Luleå centrum och sedan vidare till en enrumslägenhet på Hertsön där han bor kvar.
- Boendet i stan blev för dyrt. Nu har jag råd till mer än hyran.
För tre år sedan drabbades han av en hjärtinfarkt och diabetes.
- Det hade brunnit i vindsvåningen i det här huset och jag hade fått en ersättningslägenhet i stan. Första natten där kom hjärtinfarkten och jag fick tillbringa en vecka på sjukhuset. De gjorde en ballongsprängning. Diabetes är en vanlig följd efter att man drabbats av stroke. Den medicinerar jag med insulinsprutor.
I dagverksamhet
Han har blivit morfar, farfar och svärfar sedan han blev sjuk. Barnbarnen är hans livs stora nya glädjeämne. Sonen Jörgen, 44, bor i Måttsund och har barnen Elin, 13 och Erik, 10. Dottern Anna bor i Stockholm och har Gustav, 6 och Ida, 3.
- Jag är mycket hos Jörgen i Måttsund och den 18 maj ska jag till Stockholm. Anna fyller 41 år och hennes dotter Ida fyller fyra år den dagen, säger han.
I vardagen är dagverksamheten på Resurscentrum Fyren Olas stora glädjeämne. Han är där fem dagar i veckan. På måndag sjunger han i kören "Sjung för hälsan" under ledning av sångpedagog Ewa Grahn Rosell. På tisdag är det anhörigcafé. Onsdag är en dag med någon föreläsning. Torsdag är det någon form av underhållning i matsalen. På fredag gäller berättarcafé.
Fick tillbaka rösten
- Den 25 maj ska kören uppträda. Jag ska sjunga "Sånt är livet" ensam! Med hjälp av en röstpedagog och sjungandet i kören har jag fått min röst tillbaka. Efter den första stroken tog det ett helt år innan jag kunde ta en enda ton.
Ola Malmström mår jättebra nu. Han känner sig omtyckt överallt där han rör sig. Människor uppskattar hans entusiasm och stora humor.
- Jag blev en stor förebild på Ljusglimten och Slussen där jag gick i arbetsterapi först. Människor fick hopp av att jag klarade det mesta. Kunde jag så kunde ju de också lära sig. Jag är inte heller rädd att bjuda på mig själv och humorn är det som har hållit mig vid liv, säger han och ger ett prov på det sistnämnda:
- Min vänstra arm fungerar inte men jag klarar att göra allt ändå. Jag undrar vad jag gjorde med vänster arm tidigare. Och vad ska jag göra med den om den börjar fungera igen?
Kör bil själv
Ola lyfter fram ytterligare en sak som ger honom livskvalitet. Det är att han kan köra bil själv istället för att "vänta på färdtjänstbilar som aldrig kommer". Men han fick kämpa i fyra år för att nå dit.
- En neuropsykolog testade mig och ansåg att jag hade för dålig uppmärksamhet för att få köra bil. Ett halvt år senare testades jag av en annan person som inte hittade några hinder för bilkörning. En man från länsstyrelsen kom för att se vad jag behövde för handikappanpassning av bilen. Sedan förde jag förgäves en lång kamp med försäkringskassan för att få anpassningen betald. Jag fick betala själv. Fyra år efter stroken började jag köra igen. Jag har automatväxel, knopp på ratten och blinkers på rattstången på höger sida.
Ola Malmström klarar sig själv överhuvudtaget. Han behöver ingen hjälp med hemarbetet heller utan kan laga mat, städa, tvätta och göra allt annat själv.
- Min kontaktperson skottar upp altanen och en väg från den ut till gatan. Det är det enda jag får hjälp med.
Med kontaktpersonen gör han också roliga saker.
- Vi badar bland annat bastu tillsammans på torsdag kväll varannan vecka hemma hos honom, säger Ola Malmström.