Den blomstertid kom av sig
och fort all fägring for.
Blott torkan nu som tar sig.
På gräslig grodd man glor.
Med ljusskarp svetslågshetta
nu solen allt förstör.
Hur ska det sluta detta
om växtligheten dör?
När odlarna står trumpna
och ser svårt svedd sin säd,
samt örter russinskrumpna
och gulnande vart träd
– då bör vi oss besinna
och le glatt åt vår sol,
för låt oss blott påminna
hur svalt det var i fjol.