Jens Björnstedt på bloggen Livet Ombord har följt Caroline Wixners resa, som började i måndags, via GPS-signalerna. Det var skribenter på bloggen som först upptäckte att något var fel.
– Vi fick inga positionsangivelser, hon försvann från kartan. Så vi började ringa runt till anhöriga och fråga om de visste något. Vi fick uppgifter om att hon tagit in på ett hotell i Kalix, men det visade sig inte stämma. Då anmäldes hon saknad, säger Jens Björnstedt.
Hon, och de två passagerarna i hennes följebåt, befarades då vara i sjönöd. Några timmar senare var var pådraget stort. Ett flygplan från F21 i Luleå, kustbevakningens fartyg, sjöfartsverkets räddningshelikopter samt Sjöräddningen var involverade i sökandet mellan Skelleftehamn och Haparanda. Men sökandet gav inget resultat – tills den tekniska utrustningen kom igång igen, vid 16-tiden.
– Helt plötsligt började GPS:en ge signaler, och då slumpade det sig så att Kustbevakningens fartyg råkade vara nära, säger Björn Wrandel på Sjöfartsverket.
Vattenskotern hade då fått lämnas till havs och problem med båtens extratank ledde till att följebåten måste bogseras i hamn. Vid 19-tiden var ekipaget framme i Kalix. Caroline Wixners pappa, Anders Wixner, var en av medpassagerarna på följebåten. Framme i Kalix kunde han bekräfta att alla inblandade mår bra.
– Det var så grymt höga vågor att det inte gick att köra. Vi var tvungna att tänka på säkerhetsaspekten och avbryta, säger Anders Wixner.
Anders Wixner och hans dotter, som inte haft kontakt med fastlandet under flera timmar, hade inte förstått hur stort sökpådraget var.
– Direkt när vi fick mottagning på telefonerna började tidningarna ringa. Men nu vill vi bara duscha och äta, vi har varit vakna i 50 timmar, säger Anders Wixner.
Sjövägen från Ystad till Haparanda kallas "Blå Bandet" och Caroline Wixner skulle ha blivit den första att göra resan på vattenskoter.