Fallet Vatchareeya är en av Norrbottens mest omfattande polisutredningar genom tiderna. Intresset för rättegången bedömdes redan i ett tidigt skede bli så massivt att man bestämde sig för att hålla den i Piteå tingsrätt, där den största rättssalen finns att tillgå. I den ryms cirka 40 personer men det går att ställa in några extra stolar så att det blir ett 50-tal sittplatser.
Och det kan nog komma att behövas. Bara på tisdagen hade 20 platser bokats upp av reportrar och fotografer, vilket är väldigt många för en rättegång i Norrbotten. Senast något liknande hände var när rättegången mot Toni Alldén hölls i fallet med Carolin Stenvall. Då var massmedieintresset enormt och minst ett 50-tal journalister fanns på plats.
TT åker upp till Norrbotten
I det här fallet har Sveriges radio, SVT, TT, polisen, NSD och Norrbottens media föranmält sig. Utöver det räknar Luleå tingsrätt med att det kommer fler reportrar, men oanmälda. TT lade ner sin lokalredaktion i Luleå under sommaren och sköter numera bevakningen i norra Sverige från Stockholm. Deras kriminalreporter Sofia Tanaka reste till Norrbotten när åtalet mot 22-åringen väcktes.
Fallet Vatchareeya är deras första uppdrag där de skickar en reporter från Stockholm sedan Luleåredaktionen lades ned.
– Vi har planerat att bevaka första rättegångsdagen, den är alltid viktig. Sedan blir det ju intressant längre in i rättegången när 22-åringen förhörs, men vi har inte tagit bestämt hur vi ska göra, säger hon.
"Svårt att undvika att läsa om det"
Hon har följt fallet, först som privatperson men sedan också i jobbet, ända sedan Vatchareeya Bangsuan försvann.
– Det har väl varit svårt för alla att undvika att läsa om det. Det slog stort över hela landet i och med hennes försvinnande. Och så är det ovanligt med styckmord, det händer bara någon gång per år, säger Sofia Tanaka.
Och så är det mycket som hänger löst, menar hon. Som åtalet inte gett svar på.
– Det är nästintill ett indiciemål, det är många småbitar som ska passas ihop. Man undrar över händelseförloppet. Han är inte dömd ännu, men om det är han som har gjort det så undrar man över motivet och var det har skett, säger hon.
Förundersökningen är på cirka 2 000 sidor och under rättegången kommer många detaljer att nämnas. Att berätta en sådan svår historia kan vara lite av en balansgång.
– I alla rättsfall får man akta sig lite för att inte publicera för närgångna detaljer, och inte skriva allt. Även om man som reporter vill skriva så mycket som möjligt så måste man stanna upp och tänka på att det handlar om en människa, säger Sofia Tanaka.