Piteåbördiga Liza Marklund begravde för tre år sedan karaktären Annika Bengtzon och lämnade offentligheten. Nu är hon tillbaka i en annan genre. Hennes nya roman ”Pärlfarmen” är ett omvälvande läsäventyr som tar oss jorden runt.
Berättelsen börjar på Manihiki i södra Stilla havet. Här på en av världens mest isolerade atoller bor Kiona. Hon arbetar på familjens pärlfarm där hon fridyker, kontrollerar ostron och skördar pärlor. Från denna skyddade tillvaro, med mycket begränsade kommunikationsmöjligheter, lyckas hon ändå hålla sig hyfsat uppdaterad om både historiska och aktuella världshändelser och inom sig bär hon en dröm om att få resa.
Förändringen kommer i och med att en segelbåt en morgon krossas mot revet. Familjen får en svårt skadad man att ta hand om. Han är blond, med ögon i samma färg som havet. Han är svensk och heter Erik.
Kiona och Erik blir förälskade. Att Erik är fåordig angående sin bakgrund och önskar stanna på Manihiki, gömd från resten av världen, får sin förklaring när skrämmande män en dag landstiger och för honom bort från ön.
En djupt olycklig Kiona beslutar sig för att ge sig av i jakt på sanningen. I den portfölj innehållande pengar som Erik lämnat efter sig finns ett kuvert med företagslogotypen ”Yinhang Dengi Finance” och en adress i London. Vad Kiona ger sig in i kan hon aldrig föreställa sig, men på sin resa får hon uppleva ondska i både små och stora sammanhang. Hur världsekonomin fungerar och hur enkelt den kan raseras är något hon också blir varse om.
För mig som aldrig tidigare läst något av den internationellt bästsäljande deckardrottningen Liza Marklund blir ”Pärlfarmen” en ögonöppnare, och kanske kommer jag att gå tillbaka i hennes produktion, femton romaner och två faktaböcker, för att se om det möjligtvis är något jag missat.
Framledes hoppas jag att hon fortsätter i samma stil. Deckardrottningar finns i överflöd, men inte många kan skriva storslagna äventyrsberättelser med ingredienser som våld, kärlek och pengar, där också djupare frågor kring tro och meningen med livet inbegrips. Av ”Pärlfarmen” är jag med andra ord mycket imponerad.