Många framgångsrika skapare har en sorglig historia att berätta. Om barndomen.
I samband med Ingmar Bergmans hundra-årsjubileum kommer en rad böcker ut om hans värv. En nyutgåva nu i februari av självbiografin ”Laterna Magica”.
Tillbakablickarna i barndomen är många, man känner igen Fanny och Alexander. Fast här är allt ännu svartare. Han var ett vekt barn som höll på att dö som nyfödd. Prästfamiljens dubbelmoral påtaglig. Kuferna många. Liksom besvikelserna.
Omläsningen ger mersmak. Kanske för att jag själv har egna barn nu.
Ett freudianskt mönster växer fram. Som om Ingmar aldrig riktigt växer upp. I vart fall tycks åtminstone hans kärleksliv lika flyktigt som barnets löften. Äktenskapen, förälskelserna och graviditeterna avlöser varandra. Skapandet blir som en tillflykt när grälen startar. Oförmågan att känna tillit är påtaglig.
Utifrån sett var ju hans film- och teaterarbete så pass framgångsrikt, och internationellt erkänt, att jag förundras över den veka självbild han tecknar. Svag i anden. Sur så förbannat på kritikerna. Tvivlande över sin förmåga. Och avundsjuk på den ryske filmregissören Andrej Tarkovskij som Bergman (med viss rätta kanske) kallade Den Störste Av Alla.
”Han rör sig med självklarhet i drömmarnas rum”, skriver Bergman. ”Han förklarar inte, vad skulle han förresten förklara?”
Och visst kan man skönja Bergmans fäktande med metaforernas skuggor, exempelvis den övertydliga bilden på ”klockan utan visare” i filmen ”Smultronstället”. Symbolspråket for ibland överstyr och blev övertydligt. Ungefär som replikskiftet i ”Sjunde inseglet”:
”Vem är du?”
”Jag är döden.”
Dialogen har parodierats friskt. Förmodligen för att den i original är en hårsmån från pekoral.
Men! Han var bland de första som försökte, och lyckades tillräckligt många gånger. Skapa det dovt drömska. Nåt som få ens hade prövat innan honom. Han var för filmkonsten vad Jimi Hendrix var för rockgitarren. Tusentals spelar bättre i dag. Men Hendrix var först...och den som skapade stilen.
Jag hoppas Bergman och Tarkovskij träffas i Karons eka, startar filmbolaget Lucifers änglar och gör fler drömspel till syndare och helgon.
Och slutsatsen: Vill man att ens barn ska bli framgångsrika genier, lägg av med curlingen. Sluta upp med att fostra gudomligt. Gör tvärt om! Förslagsvis börja med att byta lösenord på wifi-nätet.