Det finns ett stort behov av stödfamiljer och kontaktpersoner och Anna Behm, 46, Luleå, tycker att fler borde ta chansen att stötta en ung person genom livet.
– Det har gett mig mycket att följa Adas väg från ett utåtagerande barn till en vuxen, självständig kvinna. Hon har lärt mig mycket, säger Anna Behm, som kom i kontakt med Ada Westerberg, 21, när hon jobbade på en skola i Luleå.
Från Annas engagemang i skolmiljön till det vuxna stödet utanför skolan kom Anna också att bli Adas kontaktperson via socialförvaltningen. Anna säger att det är fler engagerade vuxna som behövs i en stökig skolmiljö, fler öron som lyssnar istället för fler som ingriper fysiskt.
Anna lade märke till Ada redan under den första skoldagen i lågstadiet, men det Anna minns henne för var att hon slogs och kastade saker efter barn och vuxna. Ada blev snabbt känd som en utåtagerande och besvärlig unge som ingen mäktade med. Det var då Anna steg in i hennes liv med stöd och nyfikna frågor.
– Alla andra ledsnade på mig när jag var tillräckligt bråkig, men Anna stod ständigt kvar vid min sida och rabblade mantrat ”jag tror på dig och det vet du”. I början var det otroligt irriterande. Kunde hon inte bara strunta i mig, som alla andra?
Men Anna såg något bortom den arga fasaden och hon ville ta reda på varför den lilla flickan bar på så mycket ilska. Det visade sig att hennes hemförhållanden var trassliga och otrygga.
– Det dröjde flera år innan Ada öppnade sig för mig och började berätta hur hon hade det. Sedan hade vi daglig kontakt även under fritiden. Ada visste att hon kunde höra av sig till mig om det hade hänt något som gjorde henne orolig. Jag hade vunnit hennes förtroende.
Ada säger att det bara var utanför hemmet som hon vågade ge utlopp för sina känslor, och Anna var den första hon anförtrodde sig till. När Anna rabblat mantrat att hon tror på Ada tillräckligt många gånger började även Ada att tro på sig själv.
– Anna fanns där för mig hela tiden. Hon följde med mig på olika möten och var arg på mig när jag försökte straffa ut mig när alla ville hjälpa mig. Anna var pådrivande så att jag fick möjlighet att tidigt flytta hemifrån och hon var den som alltid pratade varmt om mig inför andra.
Idag har Ada en fast tjänst inom vården, hon är aktiv och tränar flera gånger i veckan och ser på framtiden med glädje. Att hon, trots en dålig start i livet, nått hela vägen hit tackar hon Anna för och för några år sedan dekorerade hon sin kropp med en tatuering som föreställer henne och Anna och de ord Anna alltid sagt till henne.
–Jag blev otroligt glad, men vill inte ta åt mig äran för att det gått så bra för Ada. Det är hon som gjort grovjobbet, jag har bara varit den vuxna person hon behövde i sitt liv, säger Anna som önskar att fler skulle ta chansen att bli stödperson eller kontaktfamilj till ett barn eller en ung person. Fler vuxna behöver engagera sig och lyssna på barnet - både i och utanför skolans värld!
Ada nickar och säger att hon själv nyligen tagit på sig uppdraget som kontaktperson. Hon vill också hjälpa en annan människa att växa och vet hur mycket det betyder att bli sedd och lyssnad på.