– Det känns egentligen bakvänt att åka till ett så fattigt land för att få vård, förut litade jag på sjukvården i Sverige. Jag trodde jag haft tur som fötts här, i ett välfärdsland. Men nu vet jag att sjukvården saknar väldigt mycket kunskap, säger Stine Johansen.
Endometrios är en sjukdom som innebär att livmoderslemhinna, eller celler som liknar livmoderslemhinna växer på andra ställen än inuti livmodern. Det vanligaste symptomet är att det gör ont. När Stine Johansen fick sin första mens kontaktade hon vårdcentralen fem dagar i rad.
– Sista dagen fick jag träffa en läkare och han började direkt misstänka endometrios, säger hon.
Under högstadiet svimmade Stine av smärta i skolan så gott som varje vecka, att vara med på idrotten var väldigt svårt.
– Nu vet jag att jag hade ett speciellt syndrom som följer med endometriosen, som gör att smärtan blir ännu värre när man är i rörelse. Jag kunde i princip inte vara med på idrotten, jag svimmade ju för att det gjorde så ont, berättar hon.
Genom åren har hon utretts för narkolepsi och epilepsi samt fått beskedet att hon lider av IBS. Fruktansvärda smärtor veckan före, veckan efter och under själva mensen blev hennes vardag.
– Det var en vecka i månaden det var lite bättre, säger hon.
2020 eskalerade problemen och Stine klarade inte längre att leva ett normalt liv med smärtorna. Trots att hon opererats för endometriosen en gång krävdes morfin för att lindra smärtorna.
– Jag hänvisades också till psykiatrin. Min känsla var att vården inte trodde på mig när jag förklarade hur ont jag hade. Jag upplevde också att de i princip trodde att jag var ute efter narkotiska preparat och då tog jag beslutet att helt sluta ta morfin, säger Stine.
I stället fick Stine ett receptbelagt smärtlindrande preparat som påminner om Ipren, fast det är starkare.
– När det var som värst åt jag inte, jag sov inte, drack inte. Jag kunde bara ligga i sängen och inte göra något alls.
I ett töcken av smärta tog Stine för mycket av medicinen.
– Jag fick leversvikt och njursvikt och låg nersövd i två veckor. Alla trodde jag skulle dö och vården beslutade att göra en levertransplantation för att rädda mitt liv.
Men Stines tillstånd var så pass dåligt att hon inte skulle klara av en levertransplantation. Det enda som återstod var att hoppas och vänta på att hennes tillstånd skulle stabiliseras. Som genom ett medicinskt mirakel vände det och Stines lever återhämtade sig.
Hennes mamma Ann-Helen Johansen kan fortfarande inte prata om den hemska tiden utan att brista i gråt.
– Efter det har hela familjen levt i en stress som inte går att beskriva. Vi har varit så oroliga. Stine har inte varit sig själv på två år, säger hon.
Via grupper i sociala medier fick Stine kontakt med kvinnor som åkt till Rumänien för att operera bort sin endometrios. För henne fanns inte längre några alternativ.
– Efter en MR-röntgen förra våren sade en läkare här i Sverige till mig att de kunde garantera att jag inte hade några sammanväxningar eller cystor. Men det hade jag ju.
Den 25 januari opererades Stine i Rumänien, efter operationen sade kirurgen att de fått bort allt.
– Det känns helt ofattbart att jag är helt smärtfri i dag. Jag har fått mitt liv tillbaka, säger Stine Johansen.