– Lugnet och tryggheten är oslagbar. Det finns ingen stress här, säger Karin Johansson, från sin solstol vid stugväggen.
Stugan med tillhörande gäststuga står i Kyrkviken på Småskär, det gamla fiskeläget med anor från 1500-talet. Här har släkten firat otaliga påskar.
– Det började med min mormor och morfar, Linda och Helmer Espling, som skaffade sig en skärgårdsstuga. Jag var fyra månader när jag kom till Småskär första gången. Så det är en lång historia. Det känns som att stugorna här på ön går i arv. Det är inte många som kommer ut till försäljning, säger Karin Johansson.
När vi med skoter puttrar in i Kyrkviken efter en knapp halvtimmes färd från Hindersöstallarna möter Leif Johansson oss, på väg att hämta vatten på isen.
– Det är lite primitivt här, men det är ju också charmigt och en del i livet. Vi värdesätter det otroligt mycket. Många människor letar ju det primitiva i dag, säger han.
Annars är det djurlivet som välkomnar oss. Två svanar har landat på isen på andra sidan sundet, mot Finnskär till. Efter ett litet tag kommer en uggla flygande, på väg in mot ön. Och strax utanför husknuten springer en hare i vinterpäls.
– Jaja, påskharen är här förstås. Vi har en hel del djur. Älg. Mycket hare. Havsörn och vråk ser vi ofta, konstaterar Leif.
Sedan några år är de pensionärer, och sedan dess står lägenheten i centrala Luleå allt som oftast tom.
– Egentligen är vi här hela tiden från mars till oktober. Ja, med kortare stopp inne i stan förstås, säger Karin.
Efter påsken i år åker de hem en sväng och sedan ut med svävare den 25 april för att tillbringa förfallsperioden ute på ön, en knapp månad i sträck.
– Islossningen är egentligen den allra bästa tiden på året. Till och med bättre än sommaren tycker jag, säger Karin Johansson.
Men först ska påsken firas. I år är det fina isförhållanden och inga problem att ta sig ut med skoter.
– Men det har varit år när det varit öppet vatten eller jättedåliga isar. Senast för två år sedan, säger Leif.
I år kommer Karins syster med man och två barn ut till ön för att fira påsken. Med är också sonen Urban Johansson.
– Vi har en dotter i Göteborg också och två barnbarn, tjejer. Men de kommer inte i år. När tjejerna var små var de mycket här och vi klädde upp dem till påskkäringar, säger Karin.
– En påsktradition som vi har är att vi åker en dag ut till Klyvarn och grillar. Pimpelfiske blir det också en hel del av, i Bolinsviken och Klyvsundet. I fjol fick vi fina harrar. Urban fick en på 1,5 kilo men den var full av rom så den släpptes tillbaka, säger Leif.
Stugan har skafferi i form av en stor trälår, gasolkylskåp med frysfack, och solceller på taket som fixar driften av radio och tv. Påskmat har de i överflöd och sysslolösa blir de aldrig, enligt Karin.
– Tiden går åt till att hålla ordning. Värma vatten. Sedan löser vi mycket korsord och spelar kort. Sover middag och lyssnar på radio. Men mest är man ute hela tiden. Alltid är det något på gång.
– Mata fåglarna, till exempel. Jag har 40 kilo solrosfrön här, säger Leif.
Fullt upp och samtidigt lugnt och stilla, alltså.
Men ingen regel utan undantag. Leif klättrar upp på en stol och tar ned ett paket från loftet inne i stugan.
– Jag köpte ett tiotal raketer till nyår som jag sparat. Vi brukar faktiskt skjuta raketer till påsk, säger han.
– Fast bara om det inte här några hundar här, säger Karin.