Enligt statsvetaren Simon Matti, Luleå tekniska universitet är det upp till alla organisationer att välja hur de styrs. Men han har svårt att se poängen med kyrkovalet.
– Det är ju väldigt mycket en rest från en tid när kyrkans ställning i samhället var en annan. Så länge vi hade en statskyrka som var intimt förknippad med den politiska världen var det mer rimligt. Eller åtminstone lättare att förstå. Att man sen har valt att hålla kvar vi den organisationen är ju upp till dem, säger han.
Vid valet 2009 röstade 13,3 procent av medlemmar i Luleå stift. Rikssnittet låg runt tolv procent. Enligt Simon Matti är det svårt att skapa legitimitet med en sådan siffra.
– Det är horribelt lågt. Det finns egentligen ingen legitimitet i val som inte drar mer än en fraktion av de röstberättigade. Då måste man som organisation ta ansvar för att det här verkar inte vara ett rimligt sätt att göra det på. Man måste hitta någonting annat, säger han.
– Det är väl en signal tydlig som någon.
Han tror inte heller att det går att få upp intresset för valet speciellt mycket.
– Det korta svaret är nej. Orsaker till att man går och röstar i politiska val bygger ju mycket på att man faktiskt är intresserad av någon fråga och vad som händer. Händer det stora grejer nära valet så är det lättare att få ut folk att rösta, då det finns en fråga man diskuterar och funderar över. De som inte går och röstar vid val är de som har lågt politiskt intresse och låg kunskap. Översatt till kyrkovalet är väl att folk har lågt intresse för de frågor det här valet gäller. Och det är väl förklaringen till att man inte går och röstar.
Simon Matti tror också det finns en stor fråga runt hur kyrkan blir när man gör politik av den.
– Dragningen med en allmän godhetsprincip från politiskt håll och den religiösa biten.