Levde i livsfara varje dag. "Liv och död smälte ihop", berättar Suljanovic.
Vi har mött fyra kvinnliga politiker inom olika partier som rör sig i maktens korridorer. Vilka är drivkrafterna, förebilderna och hur tog de sig dit? Det finns analyser som pekar på att kvinnor har det tuffare än män inom politiken. Det här är tredje delen, om moderaten Sana Suljanovic i Luleå.
Året var 1991 och hennes liv förändrades över en natt, förklarar Suljanovic.
Forna Jugoslavien, där hennes lyckliga barndom utspelat sig, började splittras och delades upp i flera mindre länder.
– Det var svårt att förstå hur det plötsligt kunde hända oss som levt där i hela vårt liv. Jag gjorde avbrott i mina studier, var åtskild från min familj och hade svårt att försörja mig.
Barndomsminnena förvandlades till suddiga fragment från en annan tid.
– Jag levde i livsfara varje dag, berättar hon.
Hon hamnade i Kroatiens huvudstad Zagreb, helt ensam utan någon nära vän eller släkting.
– Under de värsta striderna och det mest intensiva kriget flydde mina föräldrar, min syster och hennes familj till Sverige. Men jag var kvar. Kroatien hade annan flyktingstatus, så det var svårt för mig att flytta och söka uppehållstillstånd på samma sätt som asylsökande.
Familjen hamnade i Luleå och fick uppehållstillstånd och deras dotter kunde äntligen komma till Sverige som anhöriginvandrare.
Hela familjen trivdes och valde att stanna i den lilla norrländska staden som skiljde sig så mycket från storstadsmyllret de var vana vid.
Sana Suljanovic vill att fler utrikesfödda ska engagera sig politiskt."De som klarar sig sämst idag är utrikesfödda kvinnor", säger hon.
– Efter krigets erfarenheter var det en stor lättnad att bo i ett land där det varit fred i så många år.
Men tillvaron var allt annat än enkel, då rasismen blev närvarande. Även om hon inte var bland de mest utsatta, berättar hon.
– Det var mest verbala kränkningar där man anmärkte på mitt ursprung, varför jag är här och inte återvänder till mitt hemland. Då började jag fundera på min roll i det hela och om jag alltid kommer ses som utomstående och aldrig som svensk. Det rörde sig från rasism till identitetsfrågor.
Sana lärde sig ett helt nytt språk.
– Det var chockartat att till en början inte kunna uttrycka sig. Plötsligt var jag, som hade universitetsutbildning och talade ett väl utvecklat akademiskt språk, på ett förskolebarns nivå. Att inte kunna delta i det vanliga livet som jag brukade var hårt.
Hon läste dag och natt, skrev högskoleprovet och kom in på lärarutbildningen.
– Jag var den enda i klassen med ett annat ursprung. Alla kom ihåg mig, vare sig jag gjorde något bra eller dåligt. Jag bestämde mig för att jag ska använda det till något positivt. Om man ändå ska komma ihåg mig på grund av att jag är avvikande är det bättre att man gör det på grund av något bra än av något dåligt.
Politiken blev en del av vardagen under uppväxten. "Jag levde i en diktatur och inga friheter fanns", berättar hon.
Efter examen undervisade hon barn om det svenska samhället.
Nu är hon rektor på Vuxenutbildningen.
– Det är också det jag försöker lära till mina elever och andra nyanlända. Att använda olikheten som en styrka. Det är inte fel att vara annorlunda, utan det ska man använda till sin fördel.
Systern Anna Ibrisagic är en stor förebild. Det var hon som mot alla odds blev riksdagskvinna och EU-parlamentariker.
– Hon var pionjär och unik på den tiden, då det var väldigt ovanligt att utrikesfödda kvinnor hamnade i någon form av topposition i politiken, berättar Suljanovic.
Hon följde med systern på valkampanjer och hade svårt att inte tycka till i debatterna.
– Till slut var det en som sa till mig att om jag ska ha så mycket åsikter och tycka till i allt får jag engagera mig eller hålla tyst, skojar hon.
Att vara utrikesfödd kvinna har inte alltid varit lätt.
– Redan från början förstod jag att om jag ska kunna uppnå några mål överhuvudtaget måste jag bli bättre än genomsnittet. De som klarar sig sämst idag är utrikesfödda kvinnor, säger Sana.
Enligt en analys från Jämställdhetsmyndigheten (2019) har kvinnor det tuffare än män inom politiken och möter oftare motstånd. Kraven är högre, de utsätts för sexualiserande kommentarer och hoppar av sina politiska uppdrag i större utsträckning än män. Graden av sexualiserat hot och våld mot kvinnliga parlamentariker är alarmerande i Europa, speciellt gentemot kvinnor som engagerar sig i jämställdhetsfrågor och frågor om våld mot kvinnor.
Svårare att göra yrkeskarriär som kvinna, anser Suljanovic. "Man ska sköta familj, arbete och vara fritidspolitiker. Det är tidskrävande."
– Det väcktes förvåning när jag sa att jag var politiskt engagerad. Automatiskt trodde man att det var Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. När jag sa att det var Moderaterna blev folk förvånade. De sa; Hur kan en invandrare vara moderat?
Hon tror att kvinnornas livsomständigheter med familj, arbete och politikeruppdrag gör det svårare att stanna inom politiken.
I den här artikelserien får ni ställa frågor till varandra. Vänsterpartisten Nina Berggård undrar vilken politisk åtgärd du skulle välja för att få fler kvinnor att stanna kommunen?
– Luleå måste jobba med sin självbild av en dynamisk och utvecklingsbar kommun som tar vara på innovationskraften som finns. Det måste finnas framtidstro och kvinnornas idéer måste bli hörda.
Sana Suljanovic är vice-ordförande för barn- och utbildningsnämnden.
Det har varit många turer kring skolfrågan i Luleå. Skolor och förskolor stängs ned för att spara pengar. Vad tycker du om det?
– Jag tycker att det som har gjorts har varit nödvändigt utifrån förutsättningarna. Det är naturligtvis ingen som tycker det är roligt att stänga skolor och förskolor. Men skolstrukturer måste ibland ses över och anpassas, inte bara till ekonomi utan även till andra förutsättningar.
Suljanovic berättar att hon vill skapa bättre förutsättningar för friskolor och införa så kallade intraprenader som innebär större friheter och självbestämmande även för kommunala skolor.
Finns det en risk att friskolor skapar "bättre" och "sämre" skolor?
– Delvis ja, då många vårdnadshavare som väljer åt sina barn kommer från resursstarka familjer. Vi har därför föreslagit att skolval ska vara obligatoriska och då blir det lika förutsättningar för alla. Det ska förhoppningsvis leda till att fler väljer de skolor de tror barnen skulle trivas bättre på. Behöver inte betyda att någon skola skulle vara bättre eller sämre.
Spåren från kriget går aldrig ur.
Hon tror på försoning. "Det har alltid varit min livsfilosofi att gå vidare och bygga något nytt."
Hur ser du på försoning?
– Jag tror det är alldeles nödvändigt. Det finns ingen annan väg än att försonas och gå vidare. Det har alltid varit min livsfilosofi att gå vidare och bygga något nytt. Det är också något jag tagit med mig in i politiken, man måste lösa saker med demokratiska medel hur svårt det än är. Det finns inget annat liv.