Nallen är nedbäddad under filten och trumsetet i vardagsrummet har provspelats några varv när det är middagsdags hemma hos familjen Jonasson.
Simon, 31, och Maja, 36, hjälps åt med att duka fram tomtegröten till barnen.
Sigge, 6, Ebbe, 5 och Märta, 2, äter med god aptit.
Det är en vanlig vardag hos småbarnsfamiljen som är nyinflyttad i radhuset på Hertsön.
– Vi har bara bott här i tre veckor och är fortfarande mitt uppe i renoveringskaoset, säger Simon och konstaterar att Fars dag fram för allt kommer att firas med hemmafix.
– Vi brukar fika och umgås med nära och kära. Det ska vi göra nu också, men i år blir det annorlunda eftersom jag miste min pappa i mars. Han var 58 år när han drabbades av ett plötsligt hjärtstopp och jag saknar honom så.
Simon var bara 24 år när han och Maja fick sitt första barn Sigge.
– Jag har alltid vetat att jag vill ha barn och att jag ville ha dem tidigt, för att mina föräldrar skulle hinna njuta av en lång relation med sina barnbarn. Nu blev det inte så för pappa, men jag är glad att han i alla fall hann träffa barnen.
Simon växte själv upp som ensambarn och bodde varannan vecka hos sin mamma och varannan vecka hos pappa. När Simon ska förklara vilken sorts pappa han själv vill vara återkommer han till sin egen far.
– Han var den bästa tänkbara pappaförebilden. Han var pedagogisk, snäll, givmild och ställde alltid upp när man behövde honom. Han blev kompis med mina vänner och det sista året var vi till och med arbetskompisar. Pappa var fritidspedagog och jag är förskollärare och vi jobbade båda på Tallkronan.
Simon berättar att hans pappa gillade att laga mat, lärde honom att fiska, tog med honom på utflykter till stugan och var väldigt engagerad i hans idrottsaktiviteter.
Simon är likadan. Han cyklar iväg med alla barnen på olika äventyr, engagerar sig i Sigges basketträning och ser som sin huvuduppgift att visa barnaskaran allt som världen har att erbjuda.
– Barnen är tre små människor som behöver vägledning och det vill jag ge dem, tillsammans med mycket kärlek, trygghet och närhet. I övrigt måste jag erkänna att det inte finns tid för så mycket reflektioner kring föräldraskapet. Det är full rulle hela tiden, skrattar Simon.
Han och Maja blev tvåbarnsföräldrar inom loppet av två år och trean Märta kom tre år senare.
– Det är en stor skillnad när det är några år mellan barnen. Killarna har hunnit bli lite mer självgående och nu kan vi njuta lite extra av Märtas småbarnstid, säger Simon som själv tog emot dottern i sina armar när hon föddes för två år sedan.
Att Simon är värd att firas lite extra tycker Maja, som säger att hennes man i långa perioder fått ta hela ansvaret för hem och familj.
– Normalt sett delar vi på allt ifrån däckbyte till disk men när pojkarna var små råkade jag ut för en svår arbetsplatsolycka. Jag ramlade fyra meter och bröt ryggen. Under ett och ett halvt år klarade jag inte ens av att fylla diskmaskinen eller lyfta barnen, säger Maja.
Simon, som ärvt kärleken till matlagning av sin far, planerar att tillaga sin pappas paradrätt med pasta, räkor och saffran på söndag. På så vis finns pappa Mikael med vid firandet ändå.
Inför fars dag har Simon dessutom låtit tatuera in sin pappas bild på halsen. Nu blåser han för alltid på en dunig maskrosboll allra närmast Simons hud.