Sonens lön: Åtta kronor per timme

Marianne Viita är ledamot i handikapprådet i Luleå och har väckt frågan om de psykiskt funktionshindrades löner på jobbcenter. Vid tisdagens möte var Ingela Lagerskog, ansvarig för verksamhetsområdet funktionshindrade på socialförvaltningen, med och försökte förklara.
– Före psykiatrireformen när den här gruppen av människor fanns på vårdhem och specialsjukhus hade landstinget hand om deras pensioner. Sedan fick de en egen liten flitpeng om de jobbade. Nu har personerna sjukersättning men flitpengen är densamma. Om summan höjs till mer än åtta kronor måste de skatta för den, säger Ingela Lagerskog.
Bra arbete
Marianne Viita påpekar att den sjukdom som hennes son lider av ofta bryter ut i övre tonåren och gör att de drabbade inte alls hinner vara ute på den öppna arbetsmarknaden. Det gör att de inte hinner samla några pensionspoäng och att deras dåliga ekonomi följer dem hela livet.
– Samtidigt gör de ett väldigt bra arbete. Min son är i ett snickeri där de bland annat rustar gamla möbler. Men var finns moroten att stiga upp på morgonen och ta sig till arbetet om man går back på det? Min son jobbar fyra timmer i veckan och går back om han tar bussen till och från jobbet, säger hon.
Marianne Viita är ledsen över sättet att behandla psykiskt funktionshindrade. Hon ifrågasätter starkt att den låga ersättningen hänger kvar så lång tid efter psykiatrireformen då vårdhemmen och de speciella sjukhusen stängdes.
– Nu är det aktuellt att subventionera kommunanställdas bussresor, men gruppen psykiskt funktionshindrade med jättelåg sjukersättning är inte med i någon sådan diskussion heller, säger Marianne Viita.
Hon får stöd av de andra ledamöterna i handikapprådet när hon kräver en översyn av den speciella gruppens villkor.
– Ni som sitter i kommunstyrelsen kan väl väcka frågan där, vädjar hon.
Inga pensionspoäng
Stig Holmbom, som är de neurologiskt handikappades representant i handikappråde,t skräder inte orden.
– Ersättningen på åtta kronor i timmen är ett skämt. Den går inte att leva eller existera på och det ger inga pensionspoäng, säger han.
Marianne Viita lyfter fram Sussanne Blomdahl som har arbetat för sociala arbetskooperativ i Luleå kommun som ett föredöme i sammanhanget.
– De personer som jobbar i arbetskooperativen får rimliga löner som kan gå att leva på, säger hon.
Ingela Lagerskog påpekar att det sker ett omfattande utvecklingsarbete när det gäller meningsfull sysselsättning till personer med funktionshinder i Luleå kommun.
– Men ersättningen är en politisk fråga, säger hon.