Den här veckan är nationella donationsveckan, som vill uppmärksamma behovet av organ för transplantation. Syftet är att få fler att ta ställning och sprida budskapet om organdonation.
Solgerd Nilsson och Rita Larsson står för dagen i Strand galleria för att berätta om just det.
I december är det jubileumsdags för Solgerd Nilsson. Då har hon nämligen levt som transplanterad i hela 51 år – och inte bara ett, utan med tre organ. Hon var bara 22 år när hon fick en transplanterad njure efter att ha fått första symptomen på njursjukdom när hon var 13.
– Det här var 1970 och då fanns det inte så mycket information och var väldigt nytt, berättar hon.
Operationen var lyckad och njuren höll i åtta år. Ett minne som Solgerd Nilsson har av operationen var när hon skulle äta soppa på sjukhuset.
– Skeden var så tung. Jag frågade, varför har ni gett mig en sådan tung sked? Men jag hade inga muskelkrafter kvar.
1972 fick hon en son tillsammans med maken Torbjörn Nilsson. Hon säger att hon var den tredje i Sverige som fick barn som transplanterad.
1978 var det dags för ny operation. Den andra njuren höll i 23 år men när den sedan skulle bytas ut upptäcktes även cancer i levern, så 2001 blev det två stora operationer på en gång.
– Men jag repade mig. Jag har under alla dessa år arbetat som förskollärare och har sällan drabbats av förkylning eller magsjuka, säger hon.
– Jag har levt som alla andra, trots att man i perioder har varit så sjuk. Vi har varit och dansat, rest och gått på teater. Men visst börjar man märka av biverkningar efter att ha ätit medicin i över 50 år.
Rita Larsson fick en njurtransplantation för tre år sedan. I samband med graviditet år 1985 fick hon reda på att hon har en kronisk njursjukdom.
– Så det har gått väldigt långsamt. Sista tio åren har jag vetat att det blir antingen dialys eller transplantation. Man klarar sig med halva kapaciteten eftersom man kan leva med en njure, men sista tiden hade jag åtta procent kvar. Båda njurarna var dåliga, säger hon.
Det visade sig att hon hade en donator i sin närhet – sambon Roine Karlsson. Ett val som var självklart för honom.
– Det kändes helt rätt, säger han.
Efter transplantationen har Rita Larsson insett hur dåligt hon egentligen mådde innan operationen.
– Man märker inte att man blir sämre och sämre. Nu tränar jag och paddlar –älskar att vara ute. Jag är så tacksam för mitt nya liv.