Rose-Marie Isaksson bor i Luleå och brukar ofta åka till Tjuvholmssundet för att sola eller promenera. En gång om året brukar hon gå efter stranden för att samla ihop skräp. Skräp som andra lämnat efter sig.
– Jag gör det för naturen och för djuren. Det här är ju en fantastisk plats för Luleåborna.
Senast hon gjorde det, för ett par veckor sedan, fick hon ihop två stora sopsäckar med skräp. Allt ifrån använda blöjor och hundbajspåsar till burkar, flaskor och engångsgrillar som uppenbarligen använts trots sommarens eldningsförbud.
Matrester lämnas också, och Rose-Marie tror att många kanske inte förstår att det inte är bra.
Kycklingben och majskolvar till exempel kan vara farliga för hundar och andra djur. Bara häromdagen höll en av hennes egna hundar på att sätta en avgnagd majskolv i halsen.
– Just när det handlar om matrester kanske det är okunskap, men resten då?
Det vanligaste skräpet hon hittar är take away-kaffemuggar och salladsbyttor för självplock i butik.
– Ibland står de prydligt uppstaplade i sanden, som att det ska göra saken bättre.
På den korta promenad vi gör hittar vi bland annat just sådana byttor och muggar, några bestick, hundbajspåsar, fimpar och två engångsgrillar.
– Kolla här, det här gallret är ju sylvasst, säger Rose-Marie och lägger ned grillen i soppåsen.
Att plocka skräp har hon alltid gjort, så länge hon kan minnas. Inte för att hon måste men för att hon har svårt att bara gå förbi. Hon har alltid soppåse och plasthandskar i bilen.
– Jag har alltid vistats mycket i naturen, jag kan inte låta bli helt enkelt.
Hon tycker det är tråkigt att så många struntar i att ta med sig sina sopor och framför allt blir hon beklämd när hon ser föräldrar med små barn lämna skräpet i naturen.
– Vi präglar våra barn, de blir ju som ett eko av oss själva. Varför gör de så? Det är det som förvånar mig, man tänker ju att folk är mer medvetna.
Även om hon själv går omkring och plockar andras skräp menar hon inte att alla behöver göra som hon om de inte vill.
– Det enklaste är väl om alla tar med sig sitt eget skräp? Då är ju problemet löst.
Hon brukar själv inte påpeka något när hon ser någon som skräpar ned.
– Egentligen kanske jag borde göra det.
Men hon vill ändå gärna uppmuntra andra och skickar med en liten uppmaning:
– Plocka där du är! Det är en liten insats, men den gör skillnad. Ta åtminstone med ditt eget skräp.