Snart väntar sovmorgnar

Ingrid Johansson har arbetat inom Norrbottens läns landsting i 35 år. Hon började som tandsköterska och slutar som miljösamordnare tillhörande serviceenheten på Sunderby sjukhus.
- Jag jobbar praktiskt ut mot verksamheten på länets fem sjukhus och 30 vårdcentraler. Det handlar om att ta hand om miljöfarligt avfall som kanyler, läkemedel och kemikalier, biologiskt avfall som armar, ben och livmödrar och vanliga sopor på rätt sätt. Jag träffar enhetschefer och miljöombud runt om i länet, säger hon.
Hon reser runt till länets sjukhus och vårdcentraler. På senare tid har det känts ganska jobbigt - samtidigt som hon tycker att hon har landstingets roligaste jobb.
- Jag är ju inte helt ung längre men jag har lovat att vara kvar maj månad ut. Min tjänst är utannonserad och den som anställs ska gå bredvid mig i början, förklarar hon.
Tar emot besökare
Hon har varit renodlad miljösamordnare i fyra-fem år. Dessförinnan arbetade hon halvtid med miljön och halvtid som informatör på Sunderby sjukhus.
- Jag hade bland annat hand om studiebesöken och jag tar fortfarande emot utländska besökare. Det kommer arkitekter, ingenjörer och vårdfolk för att titta på vårt sjukhus. Företag som har installerat teknik och maskiner här kommer med sina kunder för att visa hur allt fungerar, säger hon.
Hon berättar stolt om miljötänket som genomsyrar allt på Sunderby sjukhus.
- Vi förbrukar lite energi med tanke på vad vi gör. Med hjälp av värmeväxling tar vi till vara värmen från patienter och personal och vi kyler med vatten från Luleälven... säger hon.
Dotter dog
Innan hon kom till Sunderby sjukhus arbetade hon med jämställdhet och miljö i landstingshuset och kostfrågor inom primärvården. Sina första tolv yrkes-
år var hon inom tandvården,
som tandsköterska, tandhygienist och sedan enhetschef eller "första tandsköterska" som det hette tidigare.
- Jag slutade i tandvården på grund av en nackskada, säger hon.
Hon kommer från Vittangi och bildade familj, bodde och arbetade där när barnen växte upp. Under en period bodde familjen i Göteborg och Ingrid var hemmafru. Hon har tre barn av vilka den yngsta, dottern Helena, dog i cancer vid åtta års ålder. De andra två barnen, Anna Karin, nu 46, och Magnus, 43 år, bor kvar i Vittangi med sina familjer.
Lever i nuet
Ingrid Johansson bor i Råneå tillsammans med sambon Mats. Hon berättar att äktenskapet med barnens far inte höll för den påfrestning som dottern Helenas cancersjukdom utgjorde.
- Helena skulle ha fyllt 40 år på Ingrid-dagen i år. Att mista ett barn formar ens liv ganska radikalt. Man blir rejält skadad på många sätt. Jag har försökt att göra något bra av mina erfarenheter. Att leva i nuet är en sådan sak. Många grämer sig över det som hänt och oroar sig för det som ska komma. Jag gör inte det, säger hon.
Hon berättar om hur hon gick med i en förening för nackskadade men sedan inte orkade gå på mötena.
- Jag klarade inte av allt ältande, säger hon.
Driver kvinnofrågor
Ingrid Johansson ser fram emot att bli pensionär. Hon vill inte minst få mer tid för sina barn och barnbarnen Elias, 11, som hon är mormor till och Alva, 1 år, som hon är farmor till.
- Jag får tid till längre perioder i Vittangi. Mitt yngsta barnbarn, Alva, har jag ännu inte lärt känna, säger hon.
Men det finns mycket annat som Ingrid vill ha mer tid till. Hon är ordförande i Husmodersföreningen och i Hembygdsföreningen i Råneå och har hittills fått ägna kvällar och helger åt de uppdragen.
- I Husmodersföreningen gör vi ideella saker som att grädda våfflor på äldreboenden, ordna kyrkkaffe till första advent och sedan julmarknad. Vi driver också kvinnofrågor och utvecklingsfrågor, säger Ingrid.
Matlagning är ett annat stort intresse som Ingrid har. Hon har hållit många kurser i vegetarisk matlagning i Luleå och hon brinner för närproducerade råvaror.
- Jag har själv ätit vegetariskt av hälsoskäl i 10-15 år. Nu är jag sambo med en älgjägare och äter älgkött. Jag är uppvuxen på renkött. Kossa äter jag inte gärna, jag tycker att det smakar ladugård.
- Min favoriträtt är potatispalt utan fläsk som jag äter med smör, säger hon.
Sovmorgnar är också något som hägrar för Ingrid.
- Nu ligger Mats kvar och snusar i sängen när jag åker till jobbet. Det ska bli kul att göra honom sällskap, säger hon.
Älskar huset
På frågan om vad hon kommer att minnas mest av de 35 yrkesår som hon kommit upp i svarar hon utan att tveka:
- Alla kontakter med människor i allt från tandvården och primärvården till Sunderby sjukhus och runt om i länet. Jag har tagit emot över 17 000 personer bara i studiebesök här på sjukhuset.
- Jag är bra på att prata och ta människor och har alltid fått arbeta med saker som jag har varit intresserad av, säger hon.
När Ingrid Johansson efter avslutad intervju följer fotografen och mig till utgången möter vi människor som hälsar på henne med stora leenden. Hon är känd som den alltid lika positiva och engagerade Ingrid och kommer sannolikt att lämna ett stort tomrum efter sig på sjukhuset.
- Jag älskar det här huset. Det är så rent norrbottniskt och tornedalskt, säger hon.