– Det var som att någon slagit mig i huvudet faktiskt. Man fattade inte riktigt vidden av det, säger han.
Branden i de så kallade tyskmagasinen i Karlshäll ödelade inte bara magasinens historia, utan också ett stort stycke norrbottnisk järnvägshistoria. Föreningen Malmbanans vänner, som driver Norrbottens järnvägsmuseum i Karlsvik, förvarade nämligen gamla lok och vagnar i magasinen.
Polisen misstänkte att branden var anlagd, men hittade ingen gärningsman.
– Vi fick rapporter om att det kommit glöd flygande ända bort till campingen. Hade det blåst lite mer hade risken varit att hela Karlsvik hade brunnit, berättar Jan Långström.
Magasinen byggdes under 1910-talet i samband med att det anlades en pappersmassafabrik i Karlshäll, berättar han.
– Att de var tyskmagasin är egentligen en parantes i historien, konstaterar han, men det är för detta de har blivit kända över hela Sverige.
Magasinen var uthyrda till tyskarna under andra världskriget, då de användes för att mellanlagra förnödenheter som kommit med båt till Karlshäll, där det fanns en kaj för pappersmassan som skulle skeppas ut. Härifrån transporterades förnödernheterna vidare med järnväg till Norge.
De två magasinen som brann ner var drygt 100 meter långa och 30 meter breda. Det började i det södra magasinet, där Malmbanans vänner förvarade en del reservdelar till tågen, och spred sig till det norra, där 36 lok och vagnar var uppställda.
– Alla gick åt i branden och dessutom blev vi av med 600 meter spår för uppställning, konstaterar han sorgset.
Dagen efter branden fick museet ett obehagligt e-postmeddelande, berättar han. De fick aldrig veta vem som skickade det, bara att det kom från en server i Västsverige.
– Det finns förvirrade människor som inte kan hålla isär vår verksamhet från vad som hände för 75 år sedan. Det var ett hatbrev med uppmaningen att vi "kunde göra våra Hitlerhälsningar någon annanstans".
Magasinen brann nämligen på 75-årsdagen av den så kallade midsommarkrisen – när tyskarna bad den svenska regeringen om att få fri lejd för tågtrafik genom Sverige. Vilket de också fick.
– Eftersom branden inträffade just den dagen kan man misstänka att det ligger politiska motiv bakom. Det fanns en motvilja mot dem i vissa kretsar, säger han.
Magasinen är kända över hela Sverige, bland annat har författaren Maria-Pia Boëthius skrivit om dem i en av sina böcker.
NSD ringer upp Maria-Pia Boëthius:
– Jag visste inte ens att de hade brunnit ner! Du menar de där jättelådorna? säger hon överraskat.
Hon försöker dra sig till minnes hur hon formulerade sig i sin bok "Heder och samvete: Sverige och andra världskriget" från 1991.
– Det jag kommer ihåg att jag skrev var, att vi var det enda landet i världen som har sparat ett monument över vår kollaboration. Alla andra försöker ljuga och gömma undan, men vi bevarade jätteladorna från nazisterna, rustade upp dem och sedan har det väl förvarats tåg i dem.
Vad tänker du nu när du hör att de har brunnit ner?
– Jag det är avskyvärt om någon har bränt ner dem och tagit död på en del vår historia.
Men Malmbanans vänner tänker inte ge upp museiverksamheten i Karlsvik.
– När den första chocken hade lagt sig bestämde vi oss för att kavla upp ärmarna och fortsätta. Jag hoppas att vi kan arrangera nya tågresor i sommar. Men att hitta tåg från samma epok som vi hade tidigare – 1940- och 50-talen – kommer inte att gå, utan vi får gå ett eller två decennier framåt, säger Jan Långström.