Smittad vid transfusion - sjukpenningen dras in

Åke (som egentligen heter någonting annat men vill vara anonym) är en man i 50-årsåldern. Han smittades av hepatit C (se faktaruta) när han fick blod vid ett tandläkaringrepp 1990. Men han fick ingen diagnos förrän mer än tio år senare, 2001.
- Jag kände mig trött och hängig. Trots att jag tränade dagligen och höll mig i gång blev min kondition bara sämre och sämre. Jag hade inga B-vitaminer alls i kroppen. Jag gick till vårdcentralen men de trodde till slut att jag drabbats av utbrändhet. Inte förrän jag på eget bevåg ville ta ett hepatitprov avslöjades att jag hade hepatit C och jag skickades omedelbart till infektionskliniken vid Sunderbyns sjukhus.
Det visade sig att Åke har den svåraste varianten av blodsmittan hepatit C, som ger svår leverpåverkan. Han fick genomgå en 72 veckor lång cellgiftsbehandling utan att virusnivåerna gick ner. Han har senare behandlats med andra typer av cellgift. Då har virusnivåerna gått ner under behandlingen men gått upp igen så fort behandlingen har avbrutits.
Feber och frossa
- Själva cellgiftsbehandlingen är tuff. När jag tog tabletterna fick jag feber och frossa så att jag bara låg under täcket och skakade. Dessutom har jag fått högt blodtryck av cellgifterna, berättar Åke.
Trots Åkes svåra kroniska sjukdom och de tuffa behandlingarna fick han i juli 2008 besked av Försäkringskassan att han inte längre skulle få någon sjukpenning.
- De tyckte att jag kunde jobba. Jag gjorde som handläggaren sa och gick till arbetsförmedlingen. Men där sa de direkt att jag inte kunde jobba på grund av mitt tillstånd. Någon A-kassa fick jag inte heller eftersom jag inte kunde betala fackföreningsavgiften när jag inte fick några pengar från Försäkringskassan. Så efter att ha varit medlem
i SKTF i över 20 år så fick jag nu inte en krona därifrån.
Solklart fall
Åke överklagade Försäkringskassans beslut till länsrätten.
- Jag hade ju flera läkarintyg som visade att jag är för sjuk för att kunna arbeta. Det var ju ett solklart fall och det tyckte länsrätten också eftersom ingenting hade förändrats i mitt medicinska tillstånd. Det enda som förändrats var att Försäkringskassan hade bestämt att jag inte skulle ha rätt till sjukpenning.
Den 9 april i år kom länsrättens beslut som slog fast att Åke har rätt till sjukpenning.
Tuff ekonomi
Åke, som inte hade haft någon inkomst sedan Försäkringskassan drog in sjukpenningen 2008, hoppades att han nu skulle kunna betala de räkningar han hade tvingats begära anstånd med. Eftersom hans fru också är sjukskriven var parets ekonomi hårt ansträngd.
Men inga pengar kom. Åke ringde till Försäkringkassan och fick beskedet att länsrättens beslut inte skulle överklagas av Försäkringskassan och att pengarna skulle betalas ut skyndsamt.
Motstridiga besked
Men det kom ändå inga pengar. Då kontaktade Åke den tjänsteman på Försäkringskassans processjuridiska enhet i Sundsvall som hade drivit fallet i länsrätten.
- Han sa att han inte har bestämt sig ännu för om han ska överklaga länsrättens dom till kammarrätten. Ändå hade vi fått besked av en annan handläggare att beslutet i länsrätten inte skulle överklagas. Olika tjänstemän vid en myndighet kan ju inte ge motstridiga besked på det där sättet.
Försäkringskassan har två månader på sig, fram till den 9 juni, att överklaga. Om det blir ett överklagande ska man sedan vänta på besked om prövningstillstånd i kammarrätten. Det kan ta flera månader.
Och under tiden får Åke inga pengar alls.
- Jag och min fru har varit tvungna att låna pengar av våra föräldrar för att klara våra vardagskostnader.
Kafka-situation
- Till socialen vill jag inte gå. Jag tycker att det är märkligt att det får gå till på det här sättet. Hur mycket skattepengar kostar det Försäkringskassan att ha högavlönade jurister som, utan några som helst medicinska kunskaper, driver process mot sjuka människor för att de ska mista sin sjukpenning. Det verkar ha gått prestige i det här nu. Trots att länsrätten tveklöst slog fast att jag har rätt så överväger den här tjänstemannen att överklaga och förhalar utbetalningen av min sjukersättning.
Trots sin sjukdom och trots den Kafka-liknande behandlingen från Försäkringskassan ger Åke inte upp.
- Jag vill ju bli frisk och arbeta igen.
Djupa spår
Men hans upplevelser har satt djupa spår.
- Jag har alltid varit en positiv och aktiv människa. Men nu har jag tvingats börja äta antidepressiva mediciner. Det är tufft att vara sjuk. Att dessutom bli ifrågasatt som att man är någon slags simulant och få sin ekonomi raserad gör ju det hela ännu värre.