Gammelstads centrum. Tegel och betong. Mitt i det hårda så skymtar vi en varm röd klick på en dörrarna. Klicken är en del av loggan för Gammelstads knäck och karamell och innanför densamma huserar Ulrika Fjellborg. Det är här karamell, fudge och lakritsmagin skapas. Det luktar sockrigt varmt. Tre steg in och vi står mitt i ett eldorado av färger, en fullständig palett av sprakande godsaker.
Det har sannerligen hänt en del sedan Ulrika startade upp sin verksamhet för 12 år sedan. Då som en hobby. Vi pratar nio kvadratmeter garage. Och allt började med...
– Det var någon som påstod att det inte skulle gå att göra karameller hemma vid spisen. Jag tyckte att det måste man väl kunna och på den vägen är det, skrattar Ulrika som uppenbart har visat att det gick alldeles utmärkt. Men skorna blev eftersom allt trängre och behovet av en större lokal lockade.
2018 var det klart för flytt.
– Det blev till sist butik och fabrik i ett. Det gick bra hemma i garaget också men det här är självklart någonting helt annat. Här kan jag ta emot kunder, sälja produkterna och visa upp dem. Jag kan också jobba på ett bättre sätt, mer praktiskt.
Favoriten för Ulrika personligen har alltid varit hårda karameller som också har varit hennes huvudspår hela vägen in i skapandet. Men godispaletten har utvecklats till att i dag innehålla även en lång rad "mjukare" produkter där lakritsen blivit en stor succé. För ett par veckor sedan var Ulrika Fjellborg i Stockholm som utställare under Vår- och Lakritsfestivalen vilket slutade med att hon prisades för Sveriges bästa lakrits 2024. Självklart en upplevelse utöver det vanliga.
– Naturligtvis var det jättekul, fantastiskt roligt. Jag har fått liknande priser tidigare men den här gången var det en internationell jury som blindtestade och bedömde. Tidigare har det varit publiken på plats som fått rösta, också jättekul naturligtvis, men det här blev ett steg till liksom.
Den prisade saltlakritsen hade smaksatts med blodapelsin. En vågad kombination men uppenbart hellyckad. Ulrika Fjellborgs smaksinne är bevisligen av högsta klass. Själv tackar hon sin utbildning till farmaceut/receptarie för detta, till stor del.
– Jag vet hur enzymerna reagerar ihop med varandra, surt, basiskt och så vidare. Det har jag haft stor nytta av på vägen. Jag kan avgöra att det blir för beskt eller surt, exempelvis. Smakerna får inte bli för skarpa, de ska vara runda, och starkt är inte heller lika med skarpt, berättar hon.
Då kommer vi in på en annan del i Ulrika Fjellborgs tillverkning som slagit väl ut. Och som faktiskt började blomstra under pandemin – nämligen chilikryddade produkter.
– Det finns massor av "nördar" på chilikryddat i hela världen faktiskt. Pandemin innebar mer tid framför datorerna och de började hitta mina extra starka grejer där och beställa. Det har vuxit hela tiden vilket jag tycker är coolt och kul. Chilifolket är härliga.
Att hela tiden hitta nya vägar och nya smaker är en utmaning som Ulrika gillar. Det får aldrig stå stilla. Just nu har hon ett recept i sitt huvud som ska testas.
– Jag ska prova göra fasta lakritsbitar, jag vet inte hur och om det blir någonting, men så är det hela tiden. Det brukar ju sluta ganska bra, oftast.
Så talar en svensk mästare.
Gott så.