Slutsnickrat på jobbcentret

Snickeriet har funnits i 15 år. Peter Andersson var med och startade det och har jobbat som arbetsledare under alla år. Nu tömmer han lokalerna tillsammans med de som har sin sysselsättning här.
- Jag har jobbat på det här stället i elva år och trivts från första början. Det är ett meningsfullt arbete och jag har kunnat göra olika saker beroende på min dagsform, säger Magnus Falk.
Han tillägger, vänd mot sin chef Peter Andersson:
- Jag var noga där när jag gjorde orgelpipor. Vi har ju gjort kvalificerade snickerier.
Skåp och bänkar
Peter Andersson bekräftar det sagda genom att berätta om vilka högkvalitativa arbeten som "gubbarna" har gjort genom åren och att de har kunnat tillverka snickerier till ett värde av 800 000 kronor per år för en lön på åtta kronor i timmen.
- Vi har gjort stolar och köksmöbler till äldreboenden och förskolor, fönstren till det här huset, skåpen till Pontusbadet och skolbänkarna till gymnasiebyn. Luleå kommun har tjänat en massa pengar på att få allt utfört hos oss. Nu ska verksamheten läggas ner utan att nya sysselsättningar förberetts till de som tvingas sluta. Magnus kommer att bli sittande hemma.
Peter Andersson, Hans Johansson och Magnus Falk har hört att skapande av pärlplattor, "jag-stärkande målning" och den kinesiska gymnastikformen qi gong kan bli nya sysselsättningar i huset.
- Mina händer är för stora för att göra pärlplattor. Jag kanske får jobb i butiken här och kan gå en datakurs, säger Magnus Falk.
Hans Johansson hoppas att han får fortsätta med finsnickerier som anställd hos Peter Andersson.
- Jag har köpt maskinerna och ska öppna eget snickeri när nu det här ska bort, säger Peter Andersson.
Behöver stöd
Snickeriet stängs officiellt på måndag. Sammanlagt sex personer mister sina jobb. Bara en person har fått ny sysselsättning.
- Jag hoppas få Hans och ytterligare en person med mig till min privata verksamhet, säger Peter Andersson.
Han har förutom talet om pärlplattor, målning och kinesisk gymnastik hört om planer att börja slussa ut personer från Jobbcenter Södra till vanliga arbetsplatser enligt en amerikansk modell som heter "supported employment".
- Det är tjusiga namn. Men här handlar det om personer som behöver jättemycket stöd, avslutar Peter Andersson.