Ångan slår het mot översvämningen.
Det svänger fort i hockey, men även våren kan skifta kvickt. Det fick Olof Lampa, produktionsledare på Luleå kommuns gatudrift, erfara det här året.
– Det blev varmt väldigt plötsligt i år, och värmen i kombination med stora mängder snö kan ställa till det. I fjol hade vi inte alls det här läget, då var det lugnare. Men nu blev det liksom pang bom.
Mats Gustavsson jobbar på samma enhet som Lampa och vet exakt hur det där pang bom känns.
– På bara knappt två veckor har jag varit ut till cirka 50 isproppar runt om i Luleå, säger han.När vi ses kämpar han med en ispropp i Sunderbyn.
Proppen har uppstått i en vägtrumma mitt i en livlig korsning på Mariebergsvägen.
– Vi var längre ned längs den här vägen och jobbade med en ispropp igår. Då syntes inte ett spår av den här. Så det går fort när vattenmassorna växer, berättar Mats.
Jan-Erik Drugge och Mats Gustavsson inspekterar läget.
Han jobbar detta pass tillsammans med Jan-Erik Drugge. Han är den som håller koll på säkerheten under jobbets gång, medan Mats hanterar själva proppen. Säkerheten är viktig då det handlar om jobb med enormt het vattenånga. Det är ångan som löser proppen och på lastbilsflaket står den som skapar det hela; ånggeneratorn. Vissa kallar den Ångjenny och hon är i detta fall en gul skönhet från Finland som rymmer två kubik vatten.
Det vattnet börjar nu ånga sig i slangen som Mats och Jan-Erik rullat ut ner mot diket. Ångan fräser och det är dags börja borra sig in i isproppen. Mats trycker på. Det går trögt.
– Det märks att det är en massa jord, gräs och stenar inblandade i isen. Trummor som den här borde nog spolas på hösten för att det här ska kunna undvikas, säger Mats och torkar svetten ur pannan.
Ångan fräser och det är dags börja borra sig in i isproppen. Mats trycker på. Det går trögt. "Det märks att det är en massa jord, gräs och stenar inblandade i isen" säger han.
Det är varmt, upp emot 200 grader värmer Ångjenny vattnet till. Att hålla flera hundra grader varmt vatten i en vattenslang kräver sina handskar, men det blir varmt även i dem. Efter en stund doppar Mats ned dem i pölen. De fräser.
När vi varit på plats i drygt en timme börjar grabbarna behöva ett livstecken, och det kommer. I form av luftbubblor.
– Bra, det visar att det går framåt. Men det är långt kvar, säger Jan-Erik Drugge.
Han har just gått på sitt skift. Ett skift som det senare visar sig ska pågå ända till halv två på natten. Det är en intensiv tid. Vi får se en karta över de ställen de har att ta sig an just nu och räknar till 23 proppar bara på det område de bevakar.
Mats Gustavsson visar en karta över aktuella isproppar. "Många ringer in och informerar att det börjar närma sig en propp och det är jättebra. Det är guld värt för oss" säger produktionsledare Olof Lampa.
I fallet med den långa vägtrummans ispropp i Sunderbyn kommer sig Jan-Erik och Mats runt tio meter in, men när det återstår ungefär fem meter tvingas de ge upp.
– Vi skulle behöva gå in från andra sidan trumman, men där är så mycket vatten att vi skulle behöva en gummibåt för att ta oss till rörändan. Och det har vi inte, skrattar Mats och tittar på vattenmassorna.
Jan-Erik Drugge, Mats Gustavsson och Ångjenny.
Istället blir det till att ringa spolbilen som i sin tur får i uppdrag att tömma vatten så att propplösarna kan fortsätta jobba. Den bilen är upptagen vid en stor vattensamling i Antnäs för tillfället.
– Vi får lämna det här stället tills de hör av sig och har tömt.
Teamet som otaliga gånger under de drygt två timmarnas arbete med Sunderbyproppen upprepat "Man får int ge sig" får till slut göra just det.
Ett knappt dygn senare kommer ett samtal till tidningen. "Nu är det löst, nu flödar det fint här!". I luren hörs en nöjd Mats Gustavsson.