Skytteträning hör till god etik

När det danska jägarförbundet gjorde en granskning av antalet skadskjutningar på 90-talet konstaterade man att de flesta uppstod på grund av missbedömingar av avstånd och dåligt skytte. Man konstaterade också att det fanns ett klart samband mellan erfarenhet och skjutskicklighet och skadskjutningar. Och genom en informationskampanj där man upplyste om vikten av att träna regelbundet och göra förnuftiga bedömningar i skogen har man minskat skadskjutningarna drastiskt. Även i svensk jaktdebatt luftas frågan friskt bland jägare och skyttar. Och även om skadskjutningarna ligger på mycket låga nivåer i Sverige så trycker Jägarförbundet i Norrbotten på att övningsskyttet är viktig för att kunna bedriva en säker och etiskt försvarbar jakt. - Som jag ser det är det väldigt viktigt att man som jägare lär känna sitt vapen och inser sina begränsningar, säger Björn Sundgren på Jägareförbundet. Men trenden har tyvärr varit att antalet skyttar som besöker banorna har minskat enligt skjutbanornas egen statistik. - Svenska jägare är duktiga skyttar och välutbildade. Men visst är det så att man skjuter för lite i förhållande till vad vi skulle vilja och kanske nöjer man sig med att skjuta högviltsdekal i stället för bronsmärket, säger Sundgren. En anledning till att det är svårt att få folk till skjutbanorna i den utsträckning som förbundet önskar är tidsbrist och kostnaden. Med priser på 4-8 kronor per övningsskott till älgstudsaren är det lätt att man drar sig för att åka till skjutbanan. En annan del är att öppettiderna på banorna är begränsade och att många tröttnar på att stå i långa köer för att få skjuta. - Det är viktigt att skyttet är roligt och man kan göra det roligare utan att det blir High Chaparal. På banan har det blivit något av provtagning - man åker dit för att skjuta sig godkänd inför älgjakten. Men det går ju att skjuta på 22-snurror och fallmål för att få skjutträningen roligare, säger Owe Geibrink. Han är skeptisk till lagtvång på skjutprov och menar att de skulle skapa fel grund för skyttet. - Man måste snarare avdramatisera skyttet och få bort måste-känslan. Poängen med träningen är ju att man ska förstå sina begränsningar och avstå svåra skott, säger Geibrink. I jaktkretsar har man också arbetat med att göra hagelskyttet tillgängligt för den vanlige skytten. På trap och skeetbanorna står oftast ?proffsen? och krossar duvor och tröskeln för att ställa sig där som nybörjare kan vara hög. - Hagelskyttet tog fram sporting-grenen för att få en mer jaktlik gren där alla kunde vara med och tävla utan att känna att man måste vara proffs. Sportingskyttet har också varit väldigt populärt, till exempel den årliga tävlingen i Selet, men blyförbudet har ställt till det eftersom ingen vågar ta ansvar om något händer, säger Björn Sundgren. I jaktens värdeglidning från krass överlevnad till rekreation och viltvård har också kraven på jägarna ökat utifrån och i det senaste ?allmänna uppdraget? till Jägareförbundet har Jordbruksdepartementet bett förbundet att jobba ännu hårdare för att minimera skadskjutningarna. - Det kan förstås tolkas som kritik av den som vill göra det. Men faktum är att det inte finns någon kritik mot jägarkåren från myndigheter och annat seriöst håll om hur vi bedriver jakten. Att vi fått uppdraget av staten är snarare en fråga om att bli ännu tydligare som vi ser det. Samtidigt ser både Sundgren och Geibrink ett tryck inifrån jägarkåren att man ska öka kunskaperna både på teori och skytte. Den nya generationens jägare har en annan syn på jakten som gör att kraven på hur jakten går till skärpts med åren. - Jägarkåren har en god etik och lägger ner mycket omsorg om att inte skadeskjuta djur under jakten. Händer det ändå och viltet inte återfinns far man illa som jägare. Det är inget någon seriös jägare tar lätt på, säger Geibrink och får medhåll av Sundgren som lyfter fram. - Det är förstås vanskligt att göra jämförelser mellan skadskjutningar och älgolyckor, men medan det allt för ofta smits från viltolyckor så är det mycket ovanligt att jägare inte gör ordentliga eftersök. Och det är jägarna som stiger upp mitt i natten för att söka rätt på djuren efter en viltolycka - ett arbete som allt för många glömmer bort att jägarna gör för samhället, säger Björn Sundgren.