När skulptören Berto Marklund var liten hemma i Malmberget brukade han göra trägubbar i morfars snickarverkstad. Och trä har sedan dess varit det material han trivts bäst med.
- Det är så enkelt för man kan se direkt vad som ska plockas bort, förklarar han.
På onsdag fyller han 80 år.
Det är med ett varmt handslag Berto Marklund hälsar oss välkomna. Han är en stor karl med nyfiken blick och med över 40 år som verksam skulptör i bagaget. Fortfarande har han sin ateljé är kvar, men säger att han nu är färdig med sitt arbete.
Bland konstintresserade är Berto ett känt namn, men för den större allmänheten är han lite av en doldis - vilket inte är särskilt ovanligt för just skulptörer. Deras konstverk står i parker och på torg. Många gånger tar vi dem för givna utan en tanke på vem som skapat dem. Men om någon skulle få för sig att flytta på dem kan det bli ett väldans rabalder.
Från Malmberget
Berto Marklund säger att han aldrig riktigt har brytt sig om vad folk tycker om det han gjort, hur de har tolkat hans konst. Det viktiga har varit arbetet i sig.
- Men om människor gillar det jag gjort är det bra, säger han.
Den norrbottniska dialekten från uppväxten i Malmberget har han kvar, däremot säger han att han aldrig någonsin haft en längtan tillbaka. Mamman var ensamstående och i Berto Marklunds födelseattest står det u.ä. - född utom äktenskapet.
- Min mor berättade aldrig vem som var min far. Det var en hemlighet som hon ville ha för sig själv, säger han och tillägger att det nog påverkat honom en del.
Lekte i verkstad
Som tur var fanns morföräldrarna till hands. Berto Marklunds morfar var snickare och hade en egen liten verkstad med hyvelbänk och alla möjliga olika verktyg där Berto älskade att leka och göra trägubbar.
Intresset för att göra olika figurer höll i sig genom åren, men det var inte förrän rektorn på folkhögskolan i Skellefteå sade åt honom att han borde söka till konsthögskolan i Stockholm som Berto Marklund faktiskt började tro att det han gjorde också dög.
- Jag skickade ner några av mina gubbar, och jag kom in, säger han och skrockar tyst.
Motorsåg
Resten är historia som det brukar heta. Efter skolan tog Berto Marklund med sig hustrun Anja till Paris där de bodde i några år och där de också fick sina två barn. Därefter var han under en tid verksam i Verona i Italien. Ibland arbetade han i brons men återvände alltid till sitt favoritmaterial trä. Metoderna och verktygen utvecklade han dock och gick bland annat från stämjärn till motorsåg.
- Med den tog det två minuter att göra ett jobb som jag innan kunde hålla på med i en vecka. Men det gick åt mycket material för det gick för fort, och så blev det bara smulor kvar.