Det var den 6 juni förra året som Jimmy Väisänen och ett stort gäng andra killar åkte ut på fjället i trakten av Riksgränsen för att köra skoter.
– Vi körde tills vi hittade ett ställe där vi skottade ett hopp. Vi höll på 6-7 timmar men vi gjorde det för stort så ingen ville hoppa. Jag hade inte skottat hela dagen om ingen ska köra, så jag gjorde det själv. Men jag överladdade och landade bredvid skotern, på benen. Jag bröt benet så benpipan stack ut. Just då gjorde det inte ont när adrenalinet flödade, men jag märkte på en gång att benet gått av när jag försökte ställa mig upp och benet blev kvar på backen.
Ett par av killarna i gänget hoppade genast på skotrarna för att åka och larma fjällräddningen. De fick köra 20 minuter innan de fick tillräcklig mobiltäckning. Sedan fick de vänta.
– Efter tre och en halv timme ville jag att de skulle gräva ner mig för det gjorde så jävla ont. Det bultade i benet och jag kände hur det rann blod under täckbyxorna. Vi var femton stycken som var ute och jag fick alla deras jackor.
Det var för hårt väder för att ambulanshelikoptern skulle kunna lyfta. Men till slut kom hjälpen, i form av en helikopter från Kallaxflyg. Han är kritisk till att ha behövt vänta på hjälpen så länge.
– Ingen ska väl behöva ligga så länge. Hade jag varit ensam hade jag nog förblött. Sedan när de kom var det ingen sjuksköterska med.
Varför tog det då fyra timmar innan hjälpen kom?
– Är ambulanshelikoptern ledig görs en bedömning om den kan lyfta. Jag vet inte exakt hur det var i det här fallet, men kunde vi inte åka direkt så tar det lite tid att ordna. Om ambulanshelikoptern inte kan lyfta kan polisen leja in civila helikoptrar, säger Stig Holmberg, länsansvarig för ambulanssjukvården i Norrbotten.
Göran Tammert var helikopterpiloten från Kallaxflyg som till slut plockade upp Jimmy Väisänen från fjället. Han berättar att han då och då får åka ut och plocka upp personer som skadat sig på fjället.
– Jag blev uppringd av polisen, när inte de kan göra något och ambulansen inte kan så ringer de till oss. Ambulanshelikoptern kunde inte flyga på grund av dåligt väder, men det dåliga vädret hade inte nått fram till oss i Kurravaara. Från det att jag fick samtalet tog det ungefär 45 minuter innan jag var där.
Kallaxflyg har ett avtal via Västerbottens landsting som gör att de kan rycka in på räddningsinsatser för "akutsjukvård i extrem glesbygd". Men Göran Tammert poängterar att det inte är samma sak som att flyga ambulanshelikopter.
– Det här är en ren taxiflygning, det är alltså ingen sjukvård under transporten. Det är jämförbart med att bryta foten på stan och ta en taxi till sjukhuset istället för att vänta på ambulansen. Sedan får man diskutera med landstinget om en eventuell ersättning.
Innan Jimmy Väisänen kunde hissas upp i helikoptern var kompisarna tvungna att fixera hans skadade ben. Lyckligtvis hade en av killarna med sig en rulle silvertejp.
– De tejpade ihop mina ben innan de drog mig upp i helikoptern och åkte till Kiruna sjukhus. Där blev jag sövd och körd ambulans till Gällivare för akut operation. Jag hade en så kallad komplicerat benbrott med öppen fraktur, båda benen i högerbenet var av. Jag har kvar en 40 centimeter lång titanstång i benet och det tog länge innan jag fick tillbaka muskelmassan eftersom musklerna förtvinar väldigt fort, säger Jimmy Väisänen.
Hur ser ni på det egna ansvaret då ni vet vilka risker som är förenade med ert intresse?
– Just då tänkte vi inte så långt, men de flesta av oss använder utrustning som kan skicka koordinater direkt till ambulanspersonalen till exempel, säger Jimmy Väisänen.